BLIR DET HÄR STÄLLET BRA RÅ?

Häromdagen gick jag ut och käkade med Anna och Thibaud. Vi hade ett par timmar över innan kvällsjobbet så vi strosade ner till torget, hela vägen till en av spaniens cirka bästa restauranger!!! Älskar det här stället. Det ligger lite undangömt, är ganska lugnt liksom och har såååå-åå god mat. 
 
Vädret är ganska kasst här, faktiskt. De senaste dagarna har varit lite blåsiga och vi sover i tjocktröjor och sockar. Men! Under dagarna är det fint!!! Soligt oftast. 
 
 
"Blir det här ställeee bra rå?"
 
Mycket bra mycket bra. Förstås. 
 
Kou Kou-move bra, tillockmed. 
 
Så mysigt ställe! Vill bara ta med alla jag känner, hit!
 
 
 
 
 
Så här såg jag och Thibaud ut. 
 
 
 
Så god mat. Vi skulle "bara ha lite tapas" men råkade beställa in typ halva menyn. Inget att klaga på! Bästa misstaget man kan göra, väl.
 
 
Jag och Anna! (Och ja vi hade en liten mini-photoshoot... såklart!!! vi kommer ju inte se varandra på länge, hallå!).
 
 
 
Där satt vi lite för länge. Vi fick skynda tillbaka senare. 
 
Mitt fina gamla team. Men! Mitt nya verkar härligt det också! Så spännande med så många nya personer att lära känna. Det är utan tvekan det absolut bästa med det här jobbet. Det bara trillar in fler och fler och fler najz personer i livet. Så många härliga, fina, roliga, dansiga, skrattiga, pirriga och intensiva människor som alla är här för att bara ha det... bra. Så fint. Och så jobbar man så nära varandra att allting blir väldigt emotionellt. Man har så kul, tycker om varandra mycket, lever alltid till 110 procent och bara har det... bra.
 
Ibland tänker jag på att det kanske kommer vara svårt att anpassa mig till real life där hemma, igen. 

LIVETS GRÅTFEST

(null)

Idag har jag livets gråt-fest här i min lägenhet på Lanzarote. I morse vinkade jag av två av mina team members, och okej okej det är ju ALLTID jobbigt att säga hejdå till personer som man levt med dygnet under en lång tid. Det är märkligt hur man hittar varandra i en livsstil som den här. Man blir tighta så snabbt. 

Jag har verkligen två fina vänner i de här killarna. De har varit någon typ av trygghet för mig under den här vintern när mycket annat har känts tungt. Har skrattat så mycket att jag gråtit och har gråtit så mycket att jag tillslut skrattat och alltså tänk om jag hade fattat hur mycket jag skulle tycka om dem, när jag träffade dem för första gången. 

Och nu... är det dags att börja om. Mitt nya team har nyss kommit och nu ska vi ut och äta första middagen ihop. Dricka lite vin och lära känna varandra. Så märkligt. Kanske hittar jag vänner for life i dessa också och kanske kommer jag ha livets gråtfest om ett par månader när det är dags att vinka av dem också. Så spännande!!!! Och sorgligt förstås men som allt annat är det mest spännande.

GRILS LIKE US CAN DROWN THE OCEAN

Och så är det så tyst här, som vanligt. Jag vill jämt skriva men jag gör annat. Dricker kaffe på cafeét här bredvid eller åker in till stan och kikar i affärer. 
 
I början av den här månaden så åkte jag till Gran canaria. Så himla mysigt. <3 Hängde med Julia och hennes roomie. Jag träffar inte julia på länge, nu igen. Tänk att vi som brukade bo ihop, nu bara setts 2 helger på typ 9 månader. Det är tråkigt men det går bra. Jag vet ju att vi har varandra jämt ändå. 
 
Så vi hängde mest på stranden faktiskt. Det hinns inte riktigt med här hemma så det var såå najz att komma dit och bara relax-a på la playa lite grann. 
 
Ja jo och så badade vi! Förstås!
 
 
 
Det var inte kallt men det var.... väldigt kyligt. Like vääääldigt kyligt. 
 
 
Jag hade längtar så efter att få plåta lite! Mina polare här på lanza är inte så mycket för det. 
 
Så himla fint. Titta vilket ljus vi lyckades få till! Så fint!
 
 
Ja och sen strandhängde vi mest. 
 
 
 
Sen packade vi ihop våra grajer och åkte vidare upp i bergen. 
 
 
Min julia. <3 Min finaste finaste finaste vän. Mina senaste veckor här har varit ganska tunga men jag vet att jag alltid har henne. Jag har bara överöst henne med tråkiga samtal och trötta sms men hon svarar alltid. Och inte ens tröttsamt. Bara, tryggt. På något vis. Hon vet vad hon behöver säga. Och så kan hon mig utantill. "Sluta tänk på det där, nu" säger hon med en axelryckning när jag sitter tyst ett tag. Ibland kastar hon en blick på mig och vet precis vad jag funderar över. Hon kan mig verkligen. Det är så fint att få ha en sån person i livet. Alla borde ha en julia. En kväll när vi druckit lite vin och precis skulle sova så viskar hon tyst ut i rummet "amanda jag hoppas att jag dör före dig". Det hoppas inte jag. Jag skulle kanske gå sönder annars.
 
Så här ser det ut i bergen!
 
 
 
Vi stannade i en liten bergsby för att luncha.
 
 
Ja och sen strandhängde vi som sagt. Jämt typ. Två dagar i sträck. Sån lyx. 
 
 
 
 
 
 
 
Så härligt att leva lite life och så. 
 
Just nu är jag mitt i en förändring här i mitt lanza-life. Mitt gamla team är på väg hemåt och mitt nya har precis kommit. Tänk, egentligen skulle jag åkt hem idag. Istället stannar jag nära 3 månader till. Det kommer gå så snabbt och jag tror jag kommer ha kul. Pirrigt med nytt folk!!! Tänk att man aldrig vet vilka man ska träffa och så brukar det ändå sluta med att man hittar familj i vissa. 
 
Bring it on liveeeeäääää!!! Jag är redo
Go & gla. (Typ) hobbyfotograf som mest använder den här bloggen till att visa upp glada all-around-bilder! Jag jobbar med gamla människor och med växter. Är också fotograf och ungdomsreporter. Brinner för resor, välmående och fotografier och drömmer stort om att en gång ha en bröllopsvernissage och resa jorden runt. Ge mig två år så har jag bockat av båda!

HannaVic logotype