BELOVED BARCELONA

Det är ju ingen hemlighet att jag är så himla sämst när det kommer till att hålla mig till vad som är aktuellt eller inte här i mitt lille cyber-forum. Men. Det händer ju så mycket mitt i mellan allt precis HELA tiden!!!!! Och med det sagt: här kommer lite storytelling + bilder om när jag hängde i beloved barcelona med min pappa i typ ... mitten av ... april. Äh!
 
Jag vill bara börja hela storyn med att säga att jag verkligen är glad att vi fick till en liten weekend nånstans. Jag har (tack o lov) en väldigt nära relation med hela min familj och det ÄR jobbigt att vara ifrån varandra året runt. Sen vet jag ju om att det är ett val jag gör varje gång jag flyttar utomlands, och trots att det är fantastiskt på alla sätt så tar det ju inte ifrån saknaden för alla jag tycker om. 
 
Vanligtvis får man ett par dagar ledigt bara, om ens det, men den här gången hade jag ett par veckor mellan mina säsonger och trots att det är så härligt att vara hemma för en gångs skull så var det ändå kul att få komma iväg på lite mini semester ihop med pappa och ha lite kvalle-tid ihop. När man är hemma så går man ju mest om varandra, ändå. 
 
Herregud jag kommer ju aldrig till saken!!!! Man blir ju galen.
Så, här kommer den, saken: barcelona. 
 
Så jag tror inte att nån av oss var på värsta fetaste turist-mood så vi hängde mest runt i staden. Vi bodde väldigt nära La Rambla så vi strosade upp och ner för den gatan ett par gånger, minst sagt. 
 
Min pappa.<3 Tänk om två veckor träffas vi igen!
 
Så vackert det är, barcelona. 
 
Och nån hinkar vin.
 
Vi klev rätt in i en matmarknad (finns varje dag vid la rambla). Jag älskar marknader överlag och jag älskar-älskar matmarknader av nån anledning. Tycker det känns mysigt att strosa runt. :) 
 
 
En annan dag strosade vi runt i andra delar av staden. Vi tog också en sån där turistbuss (okej jag tar tillbaka det jag sa om turist-mood). Jag har svårt att erkänna det men jag älskar de där bussarna, haha. Så härligt sätt att se en stad tycker jag. Det är mysigt att åka buss, tycker jag, man sitter på taket och catchar lite sol och dessutom får man liksom se hela staden + få en liten mental karta i huvudet. Jag gillar att ta den i början av en stads-semester (låter som om det är något jag sysslar med regelbundet men vem försöker jag lura) för att sen hitta favoritdelar av staden som man kan upptäcka på egen hand senare. :)
 
 
 
Här var vi, förstås. 
 
Och en morgon strosade vi genom den gamla staden i barcelona. Mitt favvo-ställe helt klart. Massor av små butiker med hantverk, fik och barer. 
 
 
 
 
Sen drack vi coffee baileys på ett café och pratade om livet och allt som hör till. 
 
Hund-gosade förstås.
 
Och så åt vi skaldjursrisotto mest hela tiden. Det ska man ju, det är sen gammalt. 
 
Så fint att få komma iväg lite. Jag plåtade inte mycket, faktiskt. Kanske för att jag filmade mest (och ni vet ju att jag är tråkigt och snålig med att visa film här) men det är kul att titta tillbaka på. Önskar att alla filmade livet mer. Det är så fint att få komma tillbaka till sina finaste stunder. Och på något vis, även om jag promotar foto 4 life förstås, så tenderar jag att lättare kastas tillbaka med film. Man är där, på ett annat sätt. 
 
Jaja! Fota eller filma eller inget av det, om ni vill. Men film är kul det är allt jag säger!!! Kram kram allesammans nu ska jag gå och gosa med katten simba. <3
 

KATTER I SKRÄPET

 
Hej. Jag har blivit med kattunge här i italien. <3 Vi hittade två små kattungar i en låda vid hotellets skräp igår. De har inte ens öppnat ögonen än och har fortfarande navelsträngen kvar. Så små att man inte vill ta i dem för att man är rädd att de liksom ska gå av på mitten.
 
Vi flyttade dem förstås och när natten kom (de blir fortfarande rätt kallt om nätterna här) så insåg vi att deras enda chans till att överleva var att vi tog med dem hem. Så! Vi la dem i handdukar och värmde pet-flaskor för att de skulle känna sig varma. Matade dem med mjölk (vet att komjölk inte är bra att ge dem men vi ska köpa mjölkersättning så fort butikerna öppnar) och jag var uppe ett par gånger under natten för att se till så att de båda levde. 
 
Men trots att vi gjorde allt vi kunde så blev två tillslut bara en, och nu ligger den i vår backstage och sover. Hoppas så-åå att den klarar sig. Hjärtat går ju sönder av att se honom. ♥ 
 
Det vore så kul om det kunde bli vår egen katt. Det är vanligt att man stöter på hemlösa eller övergivna djur när man jobbar så som jag gör och många har erfarenhet av att ta hand om de djur man kommer över. Man kan ju inte låta bli känns det som. Vissa tar hem dem till sverige sen så att man kan kramas och pussa på dem föralltid. 
 
Ska bli spännande att se hur det går för honom!! Vi har döpt honom till Simba. <3 

ALLA FARLIGA JAG TRÄFFAT ÄR MÄN

Bilder från lite mitt i mellan allt. 

Säg hej till kathrin föresten. Min italy-soulie. Ni vet när man bara klickar med nån och typ vet att man kommer vara vänner föralltid. Det är fint. Man har ju inte så många sånna personer i livet så jag är så glad att Kathrin bara dök in i mitt.
 
Så fint utanför lägenheten. 
 
 
Mina finaste halsband!!!! Fick månen av min lanzarote-soulie luke (jo man ska ha en på varje ställe man bor på) och jorden fick jag av pappa i Barcelona. 
 
Ja och här är jag! 
 
 
I dagarna har jag varit med om en jobbig händelse. Jag stod i duschen och skreksjöng till Queen. Hade precis varit på stranden och ute på torkvindan hängde min bikini och torkade i solen. Mina glasdörrar stod något på glänt för att släppa in eftermiddagsluften i lägenheten och utanför hoppade fåglarna mellan trädkvistarna. Jag kliver försiktigt ur duschen, det är ju så lätt att halka över kaklet, virar in mig i en handduk som egentligen är alldeles för liten, kammar igenom håret och trippar ut i hallen för att ta på mig kläder. Jag ser på mina fötter som lämnar blöta avtryck över golvet, när jag plötsligt hör någonting i rummet. Och, när jag slår upp blicken möter den en man. Mycket äldre än jag, i slitna arbetskläder. Jag har aldrig sett honom förut. 
 
Vem är du, frågar jag. 
Han pratar inte engelska, berättar han. Och så låter han blicken svepa över min kropp, från topp till tå. 
Vad gör du här, undrar jag sen. 
Han frågar om jag har en cigarett. 
Jag skakar på huvudet. 
Okej, säger han. 
Och så står han kvar.
Jag ber honom att gå, jag behöver ju byta om. Han nickar. Men, står kvar. 
Tillslut får jag liksom tvinga ut honom ur min lägenhet. 
 
Jag blev skakig förstås och skrev något till Kathrin som berättade att han hade varit hos henne med. Lurigt, tyckte vi. Inte okej, förstås. Men jag försöker låta det vara. Tar på mig kläder och gör mig i ordning för att gå itll jobbet. 
Men så plötsligt möter jag hans blick igen. Han står utanför och liksom stirrar in genom min fönsterruta. Och, jag tror ni vet känslan av att hjärtat liksom stannar och lämnar kroppen helt skakig och tung. När det inte går att andas för att hjärtat har hamnat där i halsgropen och liksom hindrar all luft från att komma in. 
Jag tror jag skriker till. Och jag har aldrig haft så hög puls som då. Han gör ett försök att komma in i lägenheten igen men så kommer både Kathrin + fler vaktmästare rusandes och mannen skyndar iväg. 
 
Trots att det är ett par dagar sedan så känns det svårt att vara ensam hemma eller att öppna dörren på morgonen. Jag föreställer mig liksom att han står och väntar, på något vis. Men, händelsen har tagits på väldigt stort allvar och alla möjliga managers + andra säkerhetsåtgärder som kan tänkas vara inblandade, är det. Det känns bra. 
 
Men, dessa män. Att man aldrig får vara ifred. Och vilken rädsla vissa av dem utgör. En sak är säker iallafall, och det kan man säga vad man vill om men jag tror bestämt att: Ursprung spelar ingen roll. Svensk eller turk eller italiensk eller irländsk eller tysk eller what so ever spelar absolut ingen roll. Ingen är farligare än den andra. MEN det är fasen alltid män. Av alla dess typer och ursprung och åldrar. Det är alltid män.
 
Alla män som jag träffat är inte farliga, men alla farliga som jag träffat är män. 
När ska det få ett slut.
 
Jaja, tråkigt inlägg. Men! Tråkigheter måste också pratas om tycker jag. Men det roliga ska alltid ta störst plats. Annars blir man väl helt knäpp. 
 
Hörs en annan dag!
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype