TA MIG MED STORM

Hej vänner ❤️.

De senaste dagarna har jag gått runt i nåt slags end-of-season-blues. Jag blir ju jämt så. Att det känns lite vemodigt och sorligt. För något år sedan kunde jag lätt gråta ett par dagar när jag lämnade en säsong. Så där snorigt och hulkande, ni vet. Nu känns det mest lite ledsamt. Och himla tomt. Den där tomheten följer alltid med, på något vis.

Egentligen tror jag att det är känslan av att avsluta något som alltid har känts väldigt jobbig för mig. Rent mentalt så ser jag livet som en bok, i huvudet, och att avsluta något blir som att sätta en definitiv punkt på ett kapitel som jag aldrig kommer tillbaka till. Och så känns det lite tryckande över bröstet ibland när jag tänker på att jag i framtiden kommer se tillbaka på de kapitlen jag skriver nu och önska att jag kunde komma tillbaka till dem. 

Tid är något som alltid har fått mig att gå i små ångestmoln och så är det med det, helt enkelt. Jag är samtidigt helt längtig och pirrig över att få komma hem. Det är mycket som känns så kittlande även om det bara är småsaker. Tanken är att jag ska hemåt nu och åka direkt till vårt lille sommarställe i Varberg. Där ska jag bada i havet med pappa och skåla rödvin med mamma och sen ska jag strosa runt på de gatorna som jag inte har strosat runt på under en så lång tid. Längtar ihjäl mig!!! Menar det!!! 

Så, färdigpratat! Igår var det min sista lediga dag och den blev jättelugn och typ helt i min smak. Blev lite mat-shopping (ja jag lovar att jag bara är 21 trots tant-sysslor) och sen gick vi ner och plåtade lite på stranden, jag och ellie. Hon är verkligen en av mina finaste vänner in life och jag är glad att livet gav mig henne + ett par få nära vänner här på en liten ö i Italien. 

(null)

(null)

(null)

Jag plåtade lite porträtt på henne som jag tyckte blev fina!! De kommer snart upp på hemsidan by the way. Kika in där ibland vet ja, snart blire stordåd där! Hoppas jag, iallafall.

(null)

(null)

(null)

Och så lilla jag. Förra sommaren tjafsade jag med en del hjärnspöket som bråkade om attityden till mat. Jag som alltid sett mig själv vara väldigt stabil i min självkänsla hittade plötsligt mig själv petandes i maten och lite tjock i halsen så fort mat kom på tal. Jag vet inte vad det grundades sig i och egentligen är det något som känns för maffigt just nu (jag är mitt uppe i packning och redigering och hejdå-ande hallåå) men min poäng är att den här sommaren känns bättre. Det sitter kvar ibland men oftast gillar jag den lille kröppa. En mjuk mage och bristningar är ju... jag. Något annat hade ju varit någon annan. 
(null)

(null)

Mina favvo-saker i världen. Kamera och havet! Vi plåtade lite porträtt på mig också. Och ellie blev så fin på denna bilden tycker jag! 
(null)

(null)

(null)

Här är vi två tillsammans. Självutlösare for life.
(null)

(null)

Vi plåtade lite sånt här också. Jag vill göra en poster av något liknande nu till hösten. 
(null)

(null)

Så här awkward ser de flesta bilderna ut tho haha.
(null)

Lite sånt här med!
(null)

(null)
 
Sen promenerade vi längst med havet och åt typ tio apelsiner var på balkongen. 
(null)

Det känns märkligt att lämna, det gör ju det. Men fint. Som om något nytt snart exploderar. 

Låt oss hoppas att nästa kapitel är det som äntligen kommer ta mig med storm.











Kom ihåg mig?
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype