TA MIG MED STORM

Hej vänner ❤️.

De senaste dagarna har jag gått runt i nåt slags end-of-season-blues. Jag blir ju jämt så. Att det känns lite vemodigt och sorligt. För något år sedan kunde jag lätt gråta ett par dagar när jag lämnade en säsong. Så där snorigt och hulkande, ni vet. Nu känns det mest lite ledsamt. Och himla tomt. Den där tomheten följer alltid med, på något vis.

Egentligen tror jag att det är känslan av att avsluta något som alltid har känts väldigt jobbig för mig. Rent mentalt så ser jag livet som en bok, i huvudet, och att avsluta något blir som att sätta en definitiv punkt på ett kapitel som jag aldrig kommer tillbaka till. Och så känns det lite tryckande över bröstet ibland när jag tänker på att jag i framtiden kommer se tillbaka på de kapitlen jag skriver nu och önska att jag kunde komma tillbaka till dem. 

Tid är något som alltid har fått mig att gå i små ångestmoln och så är det med det, helt enkelt. Jag är samtidigt helt längtig och pirrig över att få komma hem. Det är mycket som känns så kittlande även om det bara är småsaker. Tanken är att jag ska hemåt nu och åka direkt till vårt lille sommarställe i Varberg. Där ska jag bada i havet med pappa och skåla rödvin med mamma och sen ska jag strosa runt på de gatorna som jag inte har strosat runt på under en så lång tid. Längtar ihjäl mig!!! Menar det!!! 

Så, färdigpratat! Igår var det min sista lediga dag och den blev jättelugn och typ helt i min smak. Blev lite mat-shopping (ja jag lovar att jag bara är 21 trots tant-sysslor) och sen gick vi ner och plåtade lite på stranden, jag och ellie. Hon är verkligen en av mina finaste vänner in life och jag är glad att livet gav mig henne + ett par få nära vänner här på en liten ö i Italien. 

(null)

(null)

(null)

Jag plåtade lite porträtt på henne som jag tyckte blev fina!! De kommer snart upp på hemsidan by the way. Kika in där ibland vet ja, snart blire stordåd där! Hoppas jag, iallafall.

(null)

(null)

(null)

Och så lilla jag. Förra sommaren tjafsade jag med en del hjärnspöket som bråkade om attityden till mat. Jag som alltid sett mig själv vara väldigt stabil i min självkänsla hittade plötsligt mig själv petandes i maten och lite tjock i halsen så fort mat kom på tal. Jag vet inte vad det grundades sig i och egentligen är det något som känns för maffigt just nu (jag är mitt uppe i packning och redigering och hejdå-ande hallåå) men min poäng är att den här sommaren känns bättre. Det sitter kvar ibland men oftast gillar jag den lille kröppa. En mjuk mage och bristningar är ju... jag. Något annat hade ju varit någon annan. 
(null)

(null)

Mina favvo-saker i världen. Kamera och havet! Vi plåtade lite porträtt på mig också. Och ellie blev så fin på denna bilden tycker jag! 
(null)

(null)

(null)

Här är vi två tillsammans. Självutlösare for life.
(null)

(null)

Vi plåtade lite sånt här också. Jag vill göra en poster av något liknande nu till hösten. 
(null)

(null)

Så här awkward ser de flesta bilderna ut tho haha.
(null)

Lite sånt här med!
(null)

(null)
 
Sen promenerade vi längst med havet och åt typ tio apelsiner var på balkongen. 
(null)

Det känns märkligt att lämna, det gör ju det. Men fint. Som om något nytt snart exploderar. 

Låt oss hoppas att nästa kapitel är det som äntligen kommer ta mig med storm.

JAG FLYTTAR HEM FÖR NÅGOT SOM KÄNNS SOM FÖRALLTID

(null)

Hej vänner. <3 

Tänk, snart flyttar jag hem. Jag sa upp mig för ganska många veckor sedan (sju, vill jag minnas), och nästa vecka blir min sista här i Italien. Det är väldigt vemodigt och kanske lite tyngre än vad jag trodde det skulle bli. Men man får inte glömma att jag har hållit på i över 2 år, ständigt varit på väg till nästa destination, levt intensivt och hetsigt och bott långt hemifrån. För bara några månader sedan oroade jag mig mycket för att jag aldrig skulle våga komma hem igen. Att jag liksom hade förälskat mig så djupt i ett liv där man ständigt är på språng, att jag aldrig skulle kunna gå tillbaka till en vardag hemma. 

Jag har ju förälskat mig. Men någon gång kommer nog alla till den punkt där man känner att det är dags att byta blad. Jag är nog där nu. Vi är ett par stycken som har sagt upp oss och nära två tredjedelar av oss åker hem. Italien är väldigt fint och överallt finns små paradis att upptäcka men jag känner nog ändå att det här inte är för mig, den här gången. Och man ska ju alltid göra det som får hjärtat att må bra. 

Så jag flyttar hem i slutet av den här månaden. Jag kommer bo hemma på Kaptensgatan en månad innan jag flyttar in i min nya lägenhet (!!!!!!) i Kalmar till hösten. Jag har fått världens finaste förstahandskontrakt mitt i stan och det passar perfekt för jag ska också börja studera på universitetet där. Journalistik och mediaproduktion. Alla som känner mig vet att det är helt rätt och något jag alltid velat göra. Jag minns i nian när vi var på studiemässa i Gbg och jag gick förbi Linneuniversitetets monter och kände liksom i hela kroppen att det var precis vad jag skulle syssla med. 

Men! Sen har man ju fattat att allt inte blir som man tänker sig så vi får se hur det går. Jag känner mig öppen och nyfiken för allt som kommer i min väg just nu. Vad som än händer så är det rätt.

Mest av allt längtar jag till att få cykla strandpromenaden i min favoritstad ihop med mina föräldrar, plocka blåbär i skogen med mormor och dricka många drinkar & trilla in hemma i lägenheten vid 6 igen ihop med Julia ❤️.  Träffa alla polare!!! Längtar efter er!!! 

1,5 är ingenting men det känns långt när man längtar så mycket som jag gör. Är pirrig! 

Hoppas ni också är pirriga för det förtjänar alla nån gång ibland ❤️ 

ROADTRIP UTAN DESTINATION HAR OCKSÅ EN DETINATION

Hej och välkommen till min visa-att-jag-faktiskt-lever-challenge!! Den här challengen = att jag ska skriva oftare än en gång i typ kvartalet, som det ju kan kännas som ibland. 
 
För min egen skull. Det är fint att ha sparat (rekommenderar alla till att skaffa blogg trots att det varit lite ute sen typ 2009). 
 
Här kommer ett inlägg lastat med bilder från en liten roadtrip jag gjord eunder min halvlediga dag (vi har 1,5 lediga dagar i veckan och när vi är halvledig börjar jag 18.30 och jobbar hela kvällen OM någon skulle fundera ihjäl sig på detta). Vi hade inte riktigt någon plan för destinationer vill jag minnas, men det blir kanske bäst så. 
 
Vi åkte iallafall till Nouro! En liten bergsby som man åker vilse i. 
 
Så här såg det ut på gatorna. 
 
 
Jag och en av mina sardinien-bästisar (ja man har sånna) Kathrin.
 
 
 
Vi körde vidare genom bergen.
 
Aimee som också kallas för Hokus Pokus här i vårt team eftersom hon är värsta yoga-gurun och har en väldigt speciell men öppen, tålmodig och positiv syn till allt i livet. Hon inspiererar mig varje dag.
 
 
 
Sedan kom vi hela vägen till Cala Luna (.... kan mycket mycket väl ha fel med namn och sånt). En liten hamnstad. 
 
 
Lunch-käk förstås. 
 
 
Och så tog vi en båttur ut till en grotta i närheten. 
 
 
Vattnet ÄR sjukt på ställen som de här. Man blir ibland knäpp på hur fint det kan vara va. 
 
Men inne i grottan fick man inte ta kort (ja det gör ont i mitt fota-allt-annars-räknas-det-inte-hjärta också) men jag smygknäppte en ändå. Annars var det var fint och stort och lite kallt och precis så som man tror att en grotta är. 
 
 
 
 
 
Ja och sedan promenerade vi genom den lilla staden igen. 
 
 
 
Sardinien är himla fint. Alla sa det till mig innan jag åkte hit och jag tänkte nog "jaja så säger alla om alla ställen" men sardinien är verkligen fint. På riktigt alltså. Och JA jag säger så om alla ställen men ibland menar jag det mer än annars.
 
Det är också himla varmt. Så där så att många i vårt team är sjuka och så. Så säger jag ofta också. Men ibland menar jag det mer än annars. 
 
Typ, nu. 
 
Vi hörs!
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype