JAG HAR INGET EMOT ATT FÅ GRÅTA LITE

 
2018 blir året då jag längtar efter att få springa långsammare. 
Dricka morgonkaffet i sängen och aldrig stressa ner för trapporna. Jag önskar att jag får sena lördagskvällar på stökiga restauranger med vänner som kan mig. Som inte frågar om tråkiga saker.
Istället skrattar vi åt det som varit.
Längtar efter det som kommer.
Jag hoppas att jag kommer kvävas av kittlande känslor och pirr i bröstet. Stamma fina ord till någon under gatlampor.
Längtar efter att få luta pannan mot en kall fönsterruta och se på hur staden passerar utanför.
Jag drömmer om att få dansa till tidiga morgonar och jag drömmer om att skratta så jag gråter på en parkbänk i gbg en juni-morgon. 
Jag drömmer om sena sommarnätter med mina föräldrar på altanen. 
Andas i takt med någon.

Enkla ting. Jag har saknat det. 

Snälla nya året, låt mig bara få leva. Och allt vad det innebär. Låt det göra ont, om så måste. Låt det kittlas. Svärta. Pumpa. Jag har inget emot att få gråta lite. Men jag vill skratta, också. Så där så det gör ont i magen. Låt mig få känna.

Jag saknar det, så.












Kom ihåg mig?
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype