GRILS LIKE US CAN DROWN THE OCEAN

Och så är det så tyst här, som vanligt. Jag vill jämt skriva men jag gör annat. Dricker kaffe på cafeét här bredvid eller åker in till stan och kikar i affärer. 
 
I början av den här månaden så åkte jag till Gran canaria. Så himla mysigt. <3 Hängde med Julia och hennes roomie. Jag träffar inte julia på länge, nu igen. Tänk att vi som brukade bo ihop, nu bara setts 2 helger på typ 9 månader. Det är tråkigt men det går bra. Jag vet ju att vi har varandra jämt ändå. 
 
Så vi hängde mest på stranden faktiskt. Det hinns inte riktigt med här hemma så det var såå najz att komma dit och bara relax-a på la playa lite grann. 
 
Ja jo och så badade vi! Förstås!
 
 
 
Det var inte kallt men det var.... väldigt kyligt. Like vääääldigt kyligt. 
 
 
Jag hade längtar så efter att få plåta lite! Mina polare här på lanza är inte så mycket för det. 
 
Så himla fint. Titta vilket ljus vi lyckades få till! Så fint!
 
 
Ja och sen strandhängde vi mest. 
 
 
 
Sen packade vi ihop våra grajer och åkte vidare upp i bergen. 
 
 
Min julia. <3 Min finaste finaste finaste vän. Mina senaste veckor här har varit ganska tunga men jag vet att jag alltid har henne. Jag har bara överöst henne med tråkiga samtal och trötta sms men hon svarar alltid. Och inte ens tröttsamt. Bara, tryggt. På något vis. Hon vet vad hon behöver säga. Och så kan hon mig utantill. "Sluta tänk på det där, nu" säger hon med en axelryckning när jag sitter tyst ett tag. Ibland kastar hon en blick på mig och vet precis vad jag funderar över. Hon kan mig verkligen. Det är så fint att få ha en sån person i livet. Alla borde ha en julia. En kväll när vi druckit lite vin och precis skulle sova så viskar hon tyst ut i rummet "amanda jag hoppas att jag dör före dig". Det hoppas inte jag. Jag skulle kanske gå sönder annars.
 
Så här ser det ut i bergen!
 
 
 
Vi stannade i en liten bergsby för att luncha.
 
 
Ja och sen strandhängde vi som sagt. Jämt typ. Två dagar i sträck. Sån lyx. 
 
 
 
 
 
 
 
Så härligt att leva lite life och så. 
 
Just nu är jag mitt i en förändring här i mitt lanza-life. Mitt gamla team är på väg hemåt och mitt nya har precis kommit. Tänk, egentligen skulle jag åkt hem idag. Istället stannar jag nära 3 månader till. Det kommer gå så snabbt och jag tror jag kommer ha kul. Pirrigt med nytt folk!!! Tänk att man aldrig vet vilka man ska träffa och så brukar det ändå sluta med att man hittar familj i vissa. 
 
Bring it on liveeeeäääää!!! Jag är redo











Kom ihåg mig?
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype