IN I MITT HUVUD FÖR EN STUND

 
 
 
 
 
 
För ett tag sedan drack jag vin, åt getost-sallad och pratade om härliga och tråkiga stunder med liveeeets bästa Desiré. 
 
Det är lördag och jag jobbar hela dagen. Fick en stund över nu på eftermiddagen så jag har druckit iskaffe och redigerat videos på balkongen. Har så mycket i huvudet just nu. Stort och litet. Vissa kvällar, vissa kvällar, ni vet. Häng med in i huvudet lite grann: 
 
  • Jag har fått känna lite på döden det senaste. Inte jag personligen förstås men jag har bekanta som gått bort. Det är tungt såklart men det har fått mig att fundera mycket. Det är som om jag först nu förstått hur skört allting är. Vaknat upp från det odödliga. Tänk att det enda som håller oss kvar i allting - i alla känslor, i alla sena kvällar, tidigt morgonskimmer, människlig kontakt  - är att vårt hjärta fortfarande slår. Det är allt. Och så skört, det är. Det är en jobbig tanke förstås men kanske en viktig, också. På något sätt får det en att öppna ögonen lite. Det låter lite tröttsamt kanske, men varje morgon är verkligen någonting man FÅR och inte någonting man ska ta för givet även om det är så lätt hänt. 
  • Byter spår helt, men, jag har fått någon dille på hudvård. Jag vill bara köpa massor av produkter. Vet egentligen inte vad jag behöver. Min hy har blivit KASS sedan jag började jobba i animation. Först fattade jag ingenting men to be fair: jag käkar bara restaurangmat (alltså verkligen bara. Antingen från restaurangen på hotellet eller så käkar jag ute.) Dessutom sover man för lite och dricker för mycket öl i baren här bredvid. Klart huden blir ledsen. 
  • Någonting som gör mig så himla glad är att min pappa kommer hit nästa vecka. Det var längesen jag såg honom nu och den här säsongen har jag faktiskt haft en del hemlängtan. Ska bli roligt att få visa honom Lanzarote, också. 
  • Jag hade en diskussion med en kollega angående det här jobbet och livet som medföljer. Han menade att vi egentligen "slösar tid" för att vårt typ av jobb inte har något värde hos en arbetsgivare på hemmaplan, senare i livet. Jag höll inte med. Förutom att jag får uppleva olika kulturer, jobbar långa dagar och blir ett service-pro (sorry för lite hybris men när man jobbar kring gäster dygnet runt så blir man snabbt ett service-pro hehe) så har det också gett mig möjligheten att bli nära flytande i spanska och tyska. Det var egentligen inte poängen, utan vad som verkligen fick mig att fundera är - vad sorgligt att man som en 23 år känner att man behöver anpassa sin livsstil för att det ska matcha en framtida arbetsgivare. Jag fattar ju att man vill karriär-a och lägga en god grund för det, det vill ju jag också, MEN: Är det allt? Kan man inte bara få göra något för att man bara lever lite life under tiden, också? Jag tycker det men han höll inte med. 
  • Mitt jobb skickar mig till London för jobb i mars. Det blir ett himla flängande. Men jag längtar. Jag får träffa gamla polare från förra säsonger. Jag vill hinna gå på musikal när jag är där, jag har hört att det ska vara, citat, "kittlande".
  • Detta kanske provocerar någon men jag tror att Sverige någon gång kommer gå till stor del veggo. Det känns som om varenda människa hemifrån käkar grönt nu. Jag hoppas det. 
  • Bonusfamiljen är ute!!!!!! Älskar livet!!!!!!! Man kan inte se det utomlands tho så jag streamar från livets sämsta streaming-sida. Har någon av er tips på var man kan hitta bra streaming föresten? Såg att dreamfilm ligger nere eller något. 
  • När jag skriver så här mycket blir jag så trött på mig själv. 
 
Ta hand om varann och glöm inte att säga något fint till nån annan. <3











Kom ihåg mig?
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype