EN KÄFTSMÄLL

Andas ut igen. Herregud vilken höst jag har haft. Har knappt fattat vad som hänt och varit helt inne i någon bubbla. Nån blandning av hysteri och trygghet. Jag har snurrat i plugg. Det senaste har vi hållit på med mycket praktiskt och det har fångat mig. Både tidsmässigt och passionerade, om man kan säga så. 
 
Hösten har varit kittlig och varm. Jag har känt trygghet i själen på ett sätt som jag inte gjort på väldigt länge. När man hittat hem i nån. Jag tror ni vet vad jag känner. Det är fint och lugnt. Jag har mått bra. 
 
(null)
 
Men så häromdagen fick jag en mindre käftsmäll av livet och nu är hjärtat ledset för en stund. Så jag åker hem. Ska andas i skogen som jag brukar när luften känns tjock överallt annars. Ska skratta med julia och somna på soffan hos mina föräldrar. 
 
Längtar efter att dela en flaska vin med mina vänner jag har kvar hemma. ❤️ Vi har ju inte setts på så länge men jag hittar alltid tillbaka till mig själv med dem. Jag liksom slutar att vara vilse oavsett vart jag känner mig. Tänk att jag får ha dem så himla länge trots att vi ses så sällan. 
 
(null)
 
Ska fira julen också. Tänk att det redan har gått ett år sen sist. Ska skriva ett inlägg om året som gått. Det har varit ett år av flängande. Lite kittlande. Men också som imma på glaset. Jag har inte riktigt varit, med. Så känns det. 
 
Kanske framförallt en dag som den här. 
 
Visst får man va ledsen ibland, va. Fast att man kanske vet att man inte borde. Ibland tänker hjärtat så högt att inget annat hörs. Ni vet nog. Jag är där nu.
 
Ta hand om varann!!! Det ska man. 💞
 











Kom ihåg mig?
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3