FINA OCH FULA DAGAR MEN DENNA VAR DEN FINASTE!

Heeeeej!

Idag är man inte så kaxig. I söndags åkte jag på värsta förkyldningen som gick från 0 till 100 under eftermiddagen, ni vet, det typiska med sååån himla huvudvärk, halsont och ont i hela kroppen. Så där så det känns jobbigt att resa sig upp, liksom. Och TROR NI INTE att jag också fick en släng av magsjuka. Haha. Precis vad man är sugen på, då. Så jag parkerade mig själv i sängen och låg där tills i morse. Ussscchh. Så blir man ju lite sur och tänker typ "aah men jag som har semester och allt! sämsta timingen!" men helt ärligt, man har ju aldrig tid att vara sjuk. Och så har jag scrollat flödet på instagram ungefär varannan minut och mått dåligt över hur alla andra har carpat skiten ur diem och solat på uteserveringar och levt livet och allt det där. 

Så, för den som också har legat i sängen i två dagar i sträck: det har jag med. Inget att må dåligt över.
 
Vissa dagar är fina och vissa dagar är fula även om alla dagar är ljusa och härliga och filtriga på instagram. Det är ju fattat. 
 
Men! Låt oss gå från de här fula dagarna till en JÄTTEFIN dag istället! Kanske min finaste under hela min lanzarote-tid. 
 
Okej, storytelling på gång. Så här var det: 
Jag hade tjatat så på Luke att "hallå det är min sista lediga dag vi kan väl göra något kul!!!" och han suckade alltid och sa att, "jaja, vi ska hitta på något kul, såklart, men sluta tjata snälla Amanda du tjatar ju alltid så." Typ. Men så nån dag innan berättade han att han hade bokat ett dyk till oss nere på östkusten av Lanzarote. Kul, ju! Så vi drog dit. 
 
 
Sen drog vi oss hemåt och jag var nöjd och glad. Jag hade länge försökt att fixa en hejdå-middag till mig själv (ni hör ju... haha), ihop med Luke, Justine, Henna och Kalle som var de polare jag hängde mest med, men vi alla jobbade så olika tider under mina sista dagar så jag fattade ju att vi inte skulle hinna med det. Jag sa något till Luke i bilen att, "det var himla synd", och att jag skulle fråga dem en extra gång om vi inte kunde ta en öl ihop eller något samma kväll eller så. Ja, en öl borde de ju hinna, tyckte Luke. Så jag skrev nåt om att ta en öl i vår grupp men ingen svarade och jag fattade ingenting. 
-De kanske helt enkelt... inte vill, sa jag och såg på Luke. 
Han nickade långsamt. 
Sorgligt, tyckte jag. 
 
Sen åkte jag och Luke på lite roadtrip och jag sa att vi kunde käka något uppe vid vulkanerna (sidospår! om ni ska till lanzarote, åk upp mot vulkanerna och hitta en liten lokal restaurang och käka på. Det finns en del och det är så mysigt där uppe. Bra mat och alla ((alltså alla!!!)) är så trevliga.) 
- No, but i really want to eat in Arrecife, sa han.
Jag tyckte det lät skittråkigt. Arrecife är en stad rätt nära oss och vi har hängt där så mycket. 
- But Arrecife is a bit boring, sa jag. 
- You are boring, sa han.
Jag kollade på honom men han log. 
- It's nice in the harbour, sa han sen. 
Och så åkte vi till Arrecife, då.
 
 
Och hamnen, den är ju fin. 
 
 
 
 
Han var så långsam tycker jag. Skulle liksom kolla på allt och sånt gör mig galen. 
- What's wrong with you, sa jag och försökte dra med honom. 
- Let's just have a look at the water, sa han. 
Jag suckade. 
Herregud, "let's have a look at the water", hur långsam får man bli, tänkte jag. 
 
 
Plötsligt fick han himla bråttom. 
Äntligen, tänkte jag. 
-So, where do you want to eat, frågade jag. 
Han svarar en restaurang som vi käkat på hundra gånger. Maten är jättegod och bra men, lite tråkigt, tyckte jag igen. 
- But we have already been there like hundred times, sa jag.
- Yes but we never tried the steak. 
Jag fattade inget. Såg upp på honom. 
- But Luke, i'm a vegetarian... 
Och i samma sekund stiger vi in på restaurangen och Luke avbryter mig med,
- And we also have some company here!
 
Att inte jag dog. Jag bara skrek och skrattade och blev så överraskad. (typiskt den enda entertainern i bilden aka justine att ALDRIG kunna vara normal på bild). Då fattade jag ju varför han vart så långsam och sen haft så bråttom, han hade ju timat in dem perfekt. Och att han kommit med sämsta ursäkten "we never tried the steak" även haft han vet att jag aldrig skulle käka nån stek, ju.
 
Alltså. <3 Mina fina bästa personer hade överraskat mig med en middag!! Som jag tjatat om så länge! 
 
Och de hade också beställt in favvo-vinet och lite käk som kom in precis när vi kommit. 
 
 
 
Jag. Helt trött och lite gråtig och SÅ glad även om det inte syns hehe. 
 
Och Luke var ju glad efter en lyckad överraskning. 
 
Käk! Så gott!
 
Mina människor. <3
 
Ja ni fattar ju! Vilken fin dag man hade!!! Bara kul och överraskningar och vilka fina människor jag har som tog sig tiden. <3 Jag var helt pirrig och lite skakig säkert hela kvällen!!! 
 
Sånt får en tänka tillbaka på, när man har legat i sängen tre dagar i sträck. Livet är fult och lite trist ibland men så ofta är det ju SÅ fint!!! Visst! Man får ju tänka så annars blir man ju knäpp!! 
 
Nu ska jag ner i källaren och rensa kläder. Var i min lägenhet på kaptensgatan häromdagen för att packa ner kläder i flyttlådor. Jag hyr ut lägenheten till ett par just nu, och så får vi se om jag flyttar tillbaka dit någon gång eller inte. :-) Jag älskar ju den lägenheten men det vore också kul att jobba utomlands en vinter till. Sol och hav är gott för själen! 
 
Packa kläder alltså. På söndag drar jag! Längtar efter italien. Längtar efter att få köpa frukt på lokala marknader igen. Jag har tillockmed köpt en sån där nätväska, ni vet. Haha vem tror jag att jag är! Hoppas de har lokala fruktmarknader bara för jag vet inte annars vad jag kan ha i väskan. Allt som är mindre än apelsiner kommer ju trilla ut. Jaja! fin på instagram blir den om inte annat!

Kram kram vi hörs snart. <3












Kom ihåg mig?
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype