IFRÅN ETT HEM TILL ETT ANNAT

 
 
 
 
 
 
Så i måndags jobbade jag min sista arbetsdag här på hotellet. Fram tills att jag åker jobbar jag bara halvt, eller inte alls. Mycket tid just nu går åt till att packa, städa, fixa, kramas, äta och bara ha kul. Det är tunga dagar förstås men jag älskar ju att vara här så jag försöker att stanna upp lite extra och carpa skiten ur diem lite grann nu tills dess att jag åker. 
 
Det finns ett ställe här som heter Biggy´s. Dit brukar vi gå ibland och dricka milkshake med nutella eller lemonade när vi har rast. Så det gjorde vi i måndags! Jag, Solveig, Alex och så Annika. Det har blivit kallare här nu, runt 22 - 25 grader, och dessutom ligger solen i moln ofta. Winter is coming, som Alex säger. Vi går runt i hoodies och dricker té. 
 
I går var vi i Turkiet, idag ska vi äta sista tigaki-frullen och imorgon åker jag. Ifrån ett hem till ett annat. 

ATT HA GRETA SOM GRANNE OCH ATT GRÅTA LITE VARJE DAG

 
 
 
Åh. Idag behövde jag och Greta säga hejdå för ett tag. Hon flyttar till Spanien nu och bor där till april, och förmodligen har jag hunnit flytta utomlands då redan inför min sommarsäsong (not really perks of working as an entertainer) så det är förstås tungt att säga hejdå. Men, samtidigt, med vissa personer känns det lite mer självklart än andra. Jag är säker på att Greta är en vän for life för mig så känns det ändå så naturligt att vi kommer fortsätta hänga mycket någon annan gång i livet. 
 
Jag gråter jämt nu för tiden. Jag har ju bara ett par dagar kvar och sedan tre dagar tillbaka har jag skvätt lite tårar varje dag. Det ÄR löjligt jag VET men man kan ju inte hjälpa det!!! Först grät jag lite för att min kollega Lisa åkte hem till Belgien igen, sedan grät jag av glädje för att Atle kom tillbaka <3 (han har varit borta ett par dagar), sedan grät jag av bara tanken att behöva säga hejdå i veckan, sedan grät jag när jag fick ett bamse-diplom med de finaste hälsningarna (nå väl jag har inte läst dem ännu för jag grät ju men jag är säker på att de är fina) av mitt fabulösa team och sedan grät jag alldeles nyss för att tydligen heter Dumbledore "Humlesnurr" på norska och hur kul är inte det egentligen! 
 
Och så grät jag när jag kramade om Greta för sista gången på ett tag, då. 
 
Att jobba och leva så här intensivt med människor man gillar är det finaste man kan göra som 21 åring. Jag kan knappt komma på något jag hellre skulle göra. Men det är så tungt att lämna. 
 
Jag tänker inte ens låtsas som om jag är mer stålsatt än vad jag är. Jag gråter och de andra gråter och sen skrattar vi för att det är lite töntigt men sedan gråter vi igen. Så fint det är att jag har så mycket fint att gråta över, ändå. Tack LIVET för det!!! 
 
Nu ska jag ta en kaffe och spela kort på hallgolvet med de andra.

VARFÖR HAR VI INTE TÄNKT PÅ DET HÄR INNAN EGENTLIGEN

 
 
 
 
 
Förra söndagen hade vi frukost på stranden. Vanligtvis brukar vi käka på ett litet fik här i byn (eller ok, VANLIGTVIS brukar vi käka på restaurangen på hotellet men när man har en morgon ledig är det skönt att komma ut lite), men i söndags fick vi lite frilufts-sug och spara-pengar-sug så vi köpte med oss lite frukt och jouice och annat, och tog cyklarna ned till stranden. 
 
Så mysigt och lätt och varför har vi inte tänkt på det här tidigare, egentligen. 
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype