FÖR ALLA ER SOM INTE ORKAR

-Jag vill också skriva nåt under #metoo men jag kan aldrig berätta vad som hänt mig. 

Hon tystnade i telefonen, innan hon fortsatte,
-Det tar liksom stopp. 

Jag svarade inte. Låg på mina lakan och såg upp i taket och tänkte på att här ligger jag och lyssnar på när en av mina vänner, som dessutom är den starkaste och envisaste jag känner och som aldrig backar för något, berättar för mig att hon inte vågar skriva att hon också drabbats av sexuella övergrepp. Jag svalde. 

-Skriv bara något. Det blir skönt för dig när du får släppa ut det.
Jag hörde hur hon suckade på andra sidan luren. 
-Nej, jag kan bara inte. 

Hon kan inte prata om det som en kille utsatte henne för även om det snart gått ett år. När jag började tänka på det, så är just sexuella övergrepp något vi aldrig pratar högt om i min kompiskrets trots att vi alla har erfarenhet av det. Vi pratar inte om det med någon. Kanske vågar vi inte. 

Så jag tänkte att jag behöver berätta och på något sätt höja en röst, om så en liten, för alla oss som inte kan. Så jag skrev.

Artikeln hittar ni här eller i gårdagens ex av Borås Tidning.

Länk till artikeln.











Kom ihåg mig?
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype