OM DET INTE ÄR OMTANKE SÅ VET JAG INTE VAD OMTANKE ÄR

Och så kom torsdagen och jag vaknade upp med eventuell halsfluss och cirka -1 i livslust den här morgonen. Julia sov bredvid mig. 

Jag är sjuk, sa jag. 
Tror jag inte, sa hon. 
Kolla ner i min hals, sa jag igen.
Jag gapade stort och julia stelnade till.
Du är sjuk, sa hon.

Jag ringde vårdcentralen och de skakade på huvudet och sa "ta en Ipren" så jag tog två. Och sen åt vi frukost på ett litet fik här i stan innan jag gick hem och stensomnade på soffan. 

Timmar senare vaknade jag upp mitt i ett andetag av att dörren till min lägenhet öppnades. Joni klev in och sa att han hade med sig lunch så vi åt räksallad vid mitt vingliga köksbord ett tag innan han gick hem och jag somnade på soffan igen. 

Sen pratade jag med läkare igen och i samma sekund kom Ellen med blommor och strax efter det dök Elin in här och vi kvällshängde på balkongen och DÄR någonstans i historien är vi nu:

Elin har solen i ögonen 

Så fina människor jag har runt mig som ser till att jag äter. Det gör ju ont att svälja när halsen är så tjock och ömmar såklart. Det är fint att de äter med mig då och liksom dubbelkollar mig. Det behövs ju inte egentligen men det är en fin gest. Jag tänkte så på det när Elin dukade av disken och jag stod och pillade med något annat och mitt i allt så säger hon så tyst så tyst "bra att du åt något!" 


Är inte det omtanke så vet jag inte vad omtanke är

Och jag såg till att Elin fick mat i magen genom att laga vegansk taco

Minns ni att jag ville köpa nytt till balkongen. Det gjorde jag igår. Blev fint! Mysigt! Blommigt!

Sen plåtade vi lite. Har fixat en ny instagram nu som kommer bli helt renodlad foto. Mycket porträtt. Lite hud, lite främmande, lite dovt. Sånt som inte stämmer överens med den privata. Mer jobb helt enkelt. Kul. Ni kan följa den redan nu. Tuggmotstand. (Alltså tack Klara för inspo till världens bästa namn!!!!!!! du har räddat mitt instagram-liv!!!!) 


Imorgon ska jag visa min nya gaddning på armen!












Kom ihåg mig?
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype