DET HÄR BLIR NOG NATTEN DÅ JAG EXPLODERAR

 
15 mars 2016.
Du hade vårens första solstrålar i ögonen när du såg på mig och sa att amanda vi ses nog snart igen. 
 
17 mars 2016.
Det kittlar i mig som det aldrig har kittlat förut. Ibland vill jag skrika och ibland vill jag skratta och det händer till och med att jag vill gråta för att det kittlar så men oavsett vad jag gör så vill jag göra det med dig.
 
18 april 2016.
Vi låg och pratade till sent på natten. Och jag berättade om jobbet utomlands. Du sa ingenting men du vände dig om och jag stirrade in i väggen tills jag hörde morgonfåglarna kvittra. När jag stängde dörren om dig hade du fortfarande inte sagt ett ljud och jag tog bussen hem till min stad igen. 
 
17 maj 2016.
Du skrek på mig och sa att allt var mitt fel. Och det är det, ju. Och allt jag kunde tänka är att det här blir nog natten då jag exploderar. 
 
23 maj 2016.
Jag sitter i gårdagens smink på bussen hem och undrar om du och jag håller på att bli ihop nu
 
24 maj 2016
Jag åker. Jag har bestämt mig. Jag tror det. Utomlands. Jag tror att jag åker. 
Du nickar. 
Och sedan ser vi ner i gruset tills du mumlar något och tar cykeln hem. 
 
01 juni 2016.
Vi satt på en parkbänk i din stad. Jag såg att du tittade på mig och jag frågade vad du egentligen tittade på.
Ingenting, svarade du. 
Sen gick tiden men vi satt kvar.
Det blir nog bara ett par veckor, sa jag.
Okej, sa du. 
Och sedan sa vi inte så mycket mer förän mörkret kom så sent som det bara kan komma i ett sommarsverige och vi gick hem till dig och drack vin på hallgolvet.
 
27 juni 2016.
Snart åker jag. 
Du vet det och jag vet det men ändå säger vi ingenting. 
Istället äter vi glass med min mamma och somnar sent om kvällarna. Jag försöker att prata men du slår i väg det. Och vad ska jag göra. 
Det är mitt fel och jag vet ju det.
 
01 juli 2016. 
Vi har sagt hejdå nu. Jag grät hela vägen hem och en stund inne i mataffären. När jag kom hem låg väskan fortfarande opackad och jag tänkte att om jag bara struntar i den så kan jag nog stanna hemma hela sommaren istället. Så där ligger den. Och om fem timmar går flyget.
 
02 juli 2016. 
Jag drack rödvin och packade hela natten. 
Och det enda jag kunde tänka på är hur jag alltid ställer till det för mig själv. 
Du ringde och vi lovade varandra att det blir bra.
Det går fort, sa du.
Det går fort, sa jag. 
 
15 juli 2016.
Jag kan inte sova. Lakanen känns tunga och jag tror att jag åker hem nästa vecka för jag står inte ut med tanken att jag blir kvar här och du blir något annat.
 
26 juli 2016. 
Det är fint här. Solen är alltid uppe och jag bor granne med havet. Du ringer i ibland. Jag brukar svara. Ibland låter jag dig ringa för att jag inte vet vad jag ska säga. Jag är tom på ord tror jag. Det finns inte så mycket mer att berätta och du verkar vara någon annanstans. 
 
04 augusti 2016.
Du och jag tar nog slut här. 
Och jag har träffat en annan. 
Vi brukar dela en glass när vi har rast och sen dricker vi öl på baren bredvid tills de stänger. Det känns i magen på något sätt. 
 
05 septemer 2016. 
Han håller ordning på mig. Ser till att jag inte går över gatan där bilarna kör. Han väcker mig på morgonen så jag inte försover mig. Han fixar mat till mig när jag kommer hem från jobbet och nästa vecka ska han lära mig surfa. 
Men han gör mig rastlös.
 
16 oktober 2016. 
Jag har inte tänkt på dig någonting. Tänk på det.
 
01 november 2016
Jag är hemma och tänk att det blev som det blev. 
Hur gör man sånt här egentligen. 
 
25 november 2016. 
Det regnade när jag plötsligt tyckte se dig längre ned på gatan. Jag svängde snabbt av och tänkte på att det är konstigt hur hjätat kan slå så att det gör ont i hela kroppen. 
 
24 december 2016. 
Det är jul och jag har snö i skorna och jag har bestämt mig för att aldrig känna för någon igen när jag vet om att jag inte kan stanna. Och jag kan ju aldrig stanna. Det kliar i kroppen om jag vet att jag måste stanna.
Det är jul och jag har snö i skorna och jag tror att jag aldrig kommer sova bredvid någon som får mig att stirra in i väggen tills morgonfåglarna kvittrat utanför fönstret. Det får bara inte hända. 
Du hörde av dig i morse. 
god jul, sa du. 
Jag ser på texten länge. 
Sedan lägger jag ner telefonen.
Jag har bestämt mig för att aldrig känna för någon igen när jag vet om att jag inte kan stanna. 
Jag sprarkar av mig skorna.
Ser på texten länge.
god jul, svarar jag. 
 
31 december 2016.
Tack för allt det fina och det fula. Framförallt - tack för allt det fina i det fula. Jag hade gjort mycket för att vara där igen. 
Var skålar du ikväll? 
 
02 februari 2017. 
Du hör av dig igen och jag suckar varje gång. 
Ska han aldrig sluta, säger jag. 
Du får väl be honom att sluta, säger de. 
Jag nickar. 
Jag ska, svarar jag. 
Du bryr dig väl ändå inte, säger de sen. 
Nej, just det, svarar jag igen. 
Och sedan ligger jag om nätterna och läser dina ord om och om och om igen och nu kommer jag aldrig att glömma hur du den andra februari skrev "vore kul att ses snart igen!".
 
01 mars 2017.
Jag tror att jag kanske bubblar över. Kan man göra det? Isåfall bubblar jag över.
 
15 mars 2017. 
Du hade vårens första solstrålar i ögonen när du såg på mig och sa att amanda vi ses nog snart igen.
 
 
Och om två månader flyttar jag utomlands.











Kom ihåg mig?
Go & gla. (Typ) hobbyfotograf som mest använder den här bloggen till att visa upp glada all-around-bilder! Jag jobbar med gamla människor och med växter. Är också fotograf och ungdomsreporter. Brinner för resor, välmående och fotografier och drömmer stort om att en gång ha en bröllopsvernissage och resa jorden runt. Ge mig två år så har jag bockat av båda!

HannaVic logotype