JAG KÄNNER DET I KROPPEN

Vilken jäkla helg jag råkade ha. Vi dansade loss i tre dagar på olika ställen här i vår stad och söndagen var uttalad min livs hårdaste dag. Jag rörde mig inte ur fläcken. 
 
Men dagarna innan det var fina! Och kul! 
 
Först och främst blev det ju en del dans + skålar + schlagermusik + allt som hör till. Ett par kvällar i rad. Torsdagen var världens roligaste. Vi hängde hos julia och åt godis och sen gick vi ut och dansade lite och sov på hennes soffa. Fredagskvällen gav mest kompishäng i min soffa. 
 
Men! Lördagen var också fin mitt under dagen! Tyra & Sofia sov hos mig under natten och även fast Sofia åkte hem tidigt (livet som student) så stannade Tyra kvar ett tag för att lördagshänga med mig. Om man gör det så får man automatiskt brakfrukost. Det ingår på något vis.
 
Okidoki detta är vad som lyfter upp mina morgonar även till vardags. Blåbär + banan med lite soyamjölk, citronvatten, te + glutenfritt knäcke med avokado och bladspenat. Tips på snabb och god frukost. 
 
Senare åkte vi för att prova en ny second hand. Eller egentligen är den gammal men den blev liksom ny för oss eftersom att det var första gången. Tror jag har ny favorit! 
 
Och där mötte vi även upp den här pinglan. 
 
Jag köpte endast nödvändigheter såklart hehe. Porslin. ;-)
 
 
Och så köpte jag en stol, faktiskt! Jag köpte två nya förra veckan också, fast inte second hand utan från Trendrum. Kan visa er en annan gång. De är fina och passar bra in hemma hos mig. Men så behövde jag en tredje! Mina gamla gick sönder under en fest en gång. De var gamla och verkligen i sämsta skick så det var ingen jättesurprise att de inte höll så länge. Men! Det här är min nya!
 
Och så lite andra småglimtar från mitt kök.  Lite bilder på min familj + Waldersten (tips! cool konstnär!)
 
Och en växt eller planta eller vad det är. När jag köper en bostadsrätt om cirka hundra år så vill jag verkligen ha marockanskt kakel. Det är det finaste tycker jag. Så fint med lite färg. Så länge får jag pynta med växter. Eller plantor. 
 
Hann förbi torget och köpte en tshirt. 
 
Och söndagen ska vi kanske knappt nämna. Jag gick verkligen inte upp ur sängen. Elin kom förbi en snabbis på kvällen. Vi drack te. I sängen. 
 
Bästa tiden att dricka te är på morgonen tycker jag. När det fortfarande kliar i ögonen och lakanen är varma. Innan du klär på dig och borstar tänderna. Om du borstar tänderna. 
 
Och så gick även den helgen! Den här veckan blir bra. Man känner sånt i kroppen. 

ATT VARA PÅ FRI FOT

När jag bodde på Gran Canaria i somras så bestod den mesta tiden utav jobb, ju, = jag hann inte med så mycket vandring i bergen eller sightseeing eller egentligen något annat som inte innebar jobb, sova, äta, sangria eller typ... bussresor på max 20 minuter. Jag hade världens ambitioner när jag åkte. Att jag liksom skulle ha varit överallt på ön när jag kom hem. Det är ganska (!) mycket lättare sagt än gjort när man jobbar dygnen runt, men dessutom var jag ofta ledig ensam och då är det inte skitkul att hänga långt uppe i bergens ödemark eller så. 
 
Men när jag var där förra veckan var jag ju bara LEDIG och kunde hänga och götta mig hur mycket jag ville. Kul känsla. Infinner sig inte särskillt ofta. 
 
Så vi åkte till bergen. 
 
 
 
VI hade ingen plan förutom att vi ville upp i bergen och kolla läget. Gran Canaria är ju ganska sandigt och dött om somrarna pga torka, så vi ville se hur ön ser ut när den är i sitt något grönare jag. 
 
När vi hade kört ett tag så var vi vilse såklart. Inga problem egentligen. Vi stannade vid en bensinstation mitt i någonstans. 
 
 
Fina Sami och Jouke!! Mina fina människor. <3
 
Vi körde vidare efter att ha frågat om vägen till ännu mer berg. 
 
 
Vi hittade till en liten by långt uppe i bergen där vi valde att stanna. 
 
 
 
Mitt bergs-klättra-sällskap! Bättre hittar man nog inte! 
 
Vi strosade runt i byn och hälsade på de människor som bodde där på heltid, kikade på utsikten och hörde talas om ett vattenfall i närheten. Vi bestämde oss för att försöka ta oss dit. 
 
Dansa och fota sig fram. 
 
Helt ok utsikt längst med vägen. :) Här hade jag kunnat bo länge länge. 
 
Det var inte jättelätt och något mer klättrigt och stenigt än vad vi hade trott. Helt plötsligt var vi verkligen mitt i ingenstans, långt borta från allt och alla. 
 
 
Jag porträttfotade lite hehe. Kan inte låta bli när man är i den här miljön + har dessa fina att plåta. 
 
 
Animation people haha. Inte illa! 
 
Efter lite blod svett & tårar kom vi fram! Så värt! Så fint!
 
Först var vi bara glada och tog massa hoppbilder framför fallet.
 
 
Men sen fick vi för oss att bada. Kul! Bra! Spännande! Till en början åtministone. 
 
Jag hetsade som en dåre tills jag själv fattade att vattnet var för kallt för att ens vara humant. Men vad gör man inte för ett par härliga bilder hehe. 
 
 
Haha the face of halvdöende människor som ändå vill skratta stort åt kameran. Haha. Haha. Så himla kul bilder för det syns ju på oss att hela kroppen gör ont.
 
Men! Vi tog oss hit!
 
Det var snabbt ner och ännu snabbare upp och sedan påbörjade vi vandringen tillbaka igen. 
 
 
 
 
Och sedan tog vi bilen tillbaka till en jättefin liten strand med ett par restauranger alldeles bredvid kanten. 
 
Åt calamares och drack vin och hade det gött resten av kvällen. 
 
Så himla fin dag och vad lätt man känner sig i bergen. Kanske bor jag så nån dag. Jag hoppas verkligen det. 
 
Nästa berg jag vandrar i hoppas jag ligger i... typ Nepal. Vore coolt. Vi får se, helt enkelt. 

NOTHING I WRITE IS GOOD ENOUGH

Hej Amanda! 
Det vore kul om du, när & om du har tid & lust, ville skriva lite om dina tatueringar. Hade varit väldigt kul att läsa om. 
/Rebecka
 
Hej hej hej!! Kul idé. Jag har ju samlat på mig ett par stycken nu även fast de flesta är ganska små. Det är lätt att fastna i cirka världens värsta sug pga oerhört beroendeframkallande men trots beroende och en viss spontanitet så står alla mina för något som känns viktigt för mig. Egentligen tycker jag inte att det är så noga och jag hade kunnat göra en tatuering som jag bara tycker är snygg. Men då vill jag ha funderat över den länge och typ längtat ihjäl mig under en lång tid, före. Och nån sån snygg-tatuering har jag inte än. 
 
Att berätta exakt vad alla står för känns lite för personligt, såklart. Det förstår ni säkert. :) Jag pratar nästan aldrig om det. Och det kanske låter fånigt eller klyshigt men de flesta står för speciella händelser som på något sätt har format eller förändrat mig. Någon står för en värdering jag tycker är viktig. Andra står för människor som är extra fina. 
 
Min absolut minsta som jag nästan aldrig tänker på. Den här symboliserar psykisk ohälsa och den känns viktig och fin för mig. Kanske får jag faktiskt flest frågor om den här. "Jaha är du också en sån som mår dåligt". Märklig fråga. Jag vet aldrig vad jag ska svara men jag blir alltid till en början irriterad och så skapas en diskussion och  jag blir alltid påmind om varför jag har den. 
 
 
Dessa gjorde jag i grekland för ett par år sedan. Jag visste sedan länge att jag ville göra dem men själva tatueringstiden blev lite spontan och oplanerad. Det var verkligen sådär "hej har ni nån tid... jaha, ja då kör vi då". Jag gillar dem verkligen. Fina och enkla och de syns bara ibland. De står för en ganska tung men fin period jag gick igenom för längesedan. Känns löjligt att inte skriva mer än så, men vill hålla det på en ok nivå, här ;-). 
 
Den här är min nyaste! Den föreställer mig och min fina mamma. ♥ För ett par år sedan, men ändå. Känns personlig och fin. Mamma i love you
 

Och så den här! Triangeln är äldre än texten, och den har alltid stått för girlpower hos mig. Jag gjorde den på en liten skitstudio ihop med Elin. Märklig tatuerare. Vi hamnade i nån typ av... diskussion angående invandring och flyktingpolitik osv osv osv och blev en märklig stämning. Haha. Vi skrattar åt det idag. Jag och Elin alltså. Förmodligen inte tatueraren. 

Texten gjorde jag i somras. Säger ganska mycket om en värdering jag har samt vem jag vill vara.

 
Min pappa skrev den här texten på en lapp och jag satte den på armen. i love you too pappa
 
Tror att fler är på ingång. :) Jag ska visa då! 
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever Lanzarote-life över vintern. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3

HannaVic logotype