MIG FÅR NI ALDRIG TYST PÅ

 
Vilken fantastisk dag. Jag tror inte att ni har missat hur #metoo har spridit sig som en löpeld genom cyber-världen och det får mig pirrig på någit vis. Fruktansvärt, förstås, hur många vi är ändå. Jag vågar säga att så gott som alla (inte alla men jo nästan) kvinnor vi går förbi på gatorna om dagarna bär på erfarenheter av sexuella trakasserier. Jag har knäppt en enda vän som inte kan relatera när jag tar upp problemet. 
Jag vet mycket väl att det här är känsliga ämnen och att det blir reaktioner. Jag tycker ändå det är viktigt att föra till ljuset. För mitt femtonåriga jag och för alla de där kvinnorna på gatorna som jag möter. Om jag så bara kan få en enda tjej att känna sig något mindre ensam så vore det så fint. Några historier är gamla och några är nya och några tillhör min bästa vän och inte mig. Men det är inte relevant. 
Vad som däremot är relevant är att jag är säker på att ni är flera som känner igen er. 
 
Jag var femton år när det hände första gången. 
 
Jag hade precis somnat när jag kände hans händer över hela mig. 
-Vad gör du, utbrast jag och försökte ta bort dem.
-Vadå, undrade han. 
Det är så här man gör när man är kära, sa han sen. 
Jaha, sa jag, och försökte se honom i ögonen men han vände bort blicken. 
Även om jag inte hade sovit bredvid någon innan så kändes det som om det inte var så här det skulle gå till.
-Kan du inte sluta, sa jag.
Men han var starkare och skulle göra som han ville. 
 
Precis som så många andra män skulle göra senare i mitt liv också. 
 
16 år. 
Vi hade varit nära vänner länge och jag missade bussen hem från festen. 
-Du kan sova hos mig såklart, sa han.
Jag tackade. 
När vi kom hem till honom så bäddade han soffan åt mig. 
Tack, sa jag, igen. 
Men på något vis hamnade vi på den båda två. 
-Du är den finaste tjejen jag någonsin sett, väste han och jag vände bort huvudet.
-Sluta, försökte jag. 
Men det gjorde han inte. 
-Det går snabbt, sa han sen. 
Dagen efter satt vi alla tillsammans i ett kompisgäng och pratade om våld och övergrepp. 
-Men det är bara övergrepp om det sker i buskarna, och så, tyckte en av dem. 
De andra nickade instämmande. 
-Ja, om man följer med någon hem får man skylla sig själv, tyckte en annan. 
Jag mötte hans blick över bordet och fick det bekräftat. 
Jag hade följt med honom hem.
Jag fick skylla mig själv. 
Han var ju starkare och han skulle göra som han ville. 
Det borde jag väl förstått. 
 
18 år. 
Röken låg tät i luften och den tunga basen från dansgolvet bredvid fick hela min själ att dunka i kroppen. Ljudet liksom slog i mig. Ljusen blinkade och jag skulle just be om ett glas vatten när han dök upp bredvid mig. 
-Jag bjuder dig. Han snubblade på orden och kom närmre. 
Jag log artigt men skakade på huvudet. 
-Tack men jag ska bara ha vatten. 
Han spände ögonen i mig. 
-Jag bjuder dig, sa han igen. 
Han kom nämre. Jag kunde känna lukten av svett och billig öl. 
-Fast jag ska bara ha vatten. 
Han ställde sig nu tätt intill och la handen på min rygg. Hans andetag slog i min panna. 
-Du ska ha en drink, sluta tjaffsa bara. 
Jag försökte glida mig ur hans grepp men det var lönlöst. 
Han beställde till sig en drink från bartendern och ställde den framför mig. 
Jag suckade. 
-Nej, tack, sa jag ju. 
Han avbröt mig mitt i meningen. 
-Drick. 
Jag försökte vända mig bort men hans hand låg stadigt över min rygg och jag kom inte loss. 
-Drick. 
Jag lät sugröret snudda vid läpparna. 
Han sken upp. Och jag märkte snart vad han var ute efter.
-Så, hänger du med mig nu då? 
Jag kände hur hjärtat slog mot bröstkorgen och försökte låta bestämd när jag utbrast att det skulle jag väl definitift inte. 
-Men jag har ju köpt en drink åt dig, sa han och lät uppriktigt förvånad. 
Jag tystnade.
-Men, försökte jag. 
Hans hand slöt hådare om min axel.
-Men, jag ville bara ha vatten.
Han kom närmre och började på något märkligt vis gnida sin kropp mot min. Svepte sina händer över min kropp. 
-Sluta, sa jag och tog bort hans hand. 
Men han var starkare och han skulle göra som han ville. 
 
 
20 år.
-Nej, sa jag. 
-Jo, sa han. 
-Men, nej, sa jag trevande. Tog bort hans hand. 
-Snälla. Han lät ynklig bakom mig. 
Jag suckade. Kanske var det inte värt att ta fighten. Men jag ville verkligen inte. Hela min kropp skrek att den inte ville. 
-Nej, jag menar det, sa jag och försökte låta bestämd. 
Fast, han var starkare och han skulle göra som han ville. 
 
21 år.
Jag var på väg hem. 
Snabbade på stegen. 
Männen bakom mig var många. 
Och de var snabba. 
Plötsligt höjde de rösten bakom mig. 
Du, skrek dem. 
Vi vet vad du vill göra, skrek dem sen. 
Jag trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen på mig. 
De kom närmre.
Jag tog nycklarna mellan fingrarna som jag har fått lära mig att göra. 
Om de kommer ifatt mig så dör jag, tänkte jag.
Jag visste ju.
De var starkare och de skulle göra som de ville. 
 
Men efter alla år har jag insett att jag har någonting de inte kan ta ifrån mig. 
När jag väl har börjat berätta så finns det ingen som kan tysta mig.
Och där spelar det ingen roll hur starka ni är.
 
Snälla älskade fina varma tjejer och killar som har något att dela under # metoo. Gör det <3 Vi är så många.
 
 

MOT SPANIEN EN GÅNG TILL

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var en morgon i början på september när jag cyklade till jobbet i gryningen. Alltså jag älskar gryningar. Ljuset är som allra finast då. Speciellt i Grekland. Där är ljuset så ofta så fint. 
 
Okej amigos jag har föresten fått andra planer! Om bara knappt två veckor, flyttar jag över till Spanien igen. Fast den här gången till Lanzarote. Känns helt knäppt. Jag har knappt hunnit landa och nu ska jag börja ladda upp för en ny destination. Mest känns det pirrigt och som om jag är redo. Jag känner mig verkligen så. Redo, alltså. 

RASTLÖST BLOD

Hejsan hejsan bloggy bloggy hoppas att allt är fint hos er och att ni tar hand om er själva. 
 
Nu har jag varit hemma två veckor (eller tre? nej, två? väl?) och har liksom börjat trilla in i vardagen här hemma lite grann. I en ny. Även om vardagen hemma alltid kommer att låta mig vandra på samma gator och dricka samma kaffe så händer ju grejer förstås. 
 
Det känns helt okej och trots att det är skönt att umgås med gamla vänner och min familj så kan det inte låta bli att pirra och liksom sprätta i kroppen. 
Men sen har jag ju världens mest rastlösa blod också.
 
Tänkte att vi blickar in snabbt i mina senaste dagar. 
 
Det är höst och det = långa byxor och korta tröjor. Gillar denna från Zara. Prickigt är min favvo nu om man får ha favvos. 
 
På vardagarna har jag hängt med Clara och ätit lunch ute och plåtit vid fina gamla hus här i stan. Som en gör, ni vet. 
 
Att laga mat. <3 Alltså. Man saknat det när man är borta även om det är jobbigt att diska. 
 
Telefonbild är väl ok hallå! Så här sur och färglad ser jag ut om jag tillexempel ska ut och käka lunch med mormor och morfar nere på torget. <3
 
Jag var i turkiet häromdagen. Ska fortfarande visa bilder därifrån men jag är ju så glömsk så glömsk så jag glömmer av jämt. Hursomhelst så köpte jag den här mattan där! 100 Lida eller nåt alltså cirka 25 kr. 
 
Och hej! 
 
Min själsfrände (jo man kan ha sånna) Julia kom ju hem i helgen!! jippi jippi vi har inte setts sen i försommaren. Och nu flyttar hon till Spanien i ett par månader. Livet. Hjärtekross. Vi samlades iallafall för att skålas och dansas!
 
 
Jag satt och sminkade mig och drack rödvin på golvet. 
 
Och här satt Jullan!
 
Och vi skålades skålades skålades.
 
Och sedan gick vi ut och körde lördagsdansen.
 
Ja och så här ser mitt sovrum ut, på tal om inget. Piffade om lite när jag kom hem från Grekland. Det är ju skönt att få ändra lite och jag hade längtat mycket efter att få ändra om här inne faktiskt. 
 
En annan kul grej jag vill berätta! När jag var nere på stan i spöregnet häromdagen så gick jag förbi mina egna bilder vid Aroma Spa! Så kul!! 
 
Nu ska det här rastlösa blodet försöka sova. Det rengar utanför och det är det bästa jag vet. 

JAG LÄNGTAR TILLBAKA VARJE DAG

Oki doki vänner, ett inlägg kommer lastat från min näst sista tuesday-crew-dag på Kos!
 
Men först: sorry sorry för att det inte skriks frekvent härifrån. Jag har lite fullt upp tills dess att jag blir en 100% blogger. Ja, jo. Jag hade en härlig fantastisk slappig mysig ledig vecka, från dess att jag kom hem från Grekland tills igår. Jag har börjat jobba nu. För tillfället (tre månader framåt) är jag på H&M här i stan. 
 
Men! Så, att! Min näst sista tisdag, alltså. Rent tidsmässigt så befinner vi oss någonstans i mitten av september. 
 
Så! 
 
Vi började med en riktig lång frukost tillsammans i en annan stad. 
 
 
Vi satt verkligen jättelänge. Typ hela förmiddagen. 
 
 
 
 
Himla mysig restaurang, föresten. Vi beställde in mer och mer. Först lite smörgåsar och sen pannkakor. 
 
 
 
 
Och jag åt ägg för första gången på hela sommaren! Det var gott. Alltså, ägg är ju himla gott. Men nu tar det nog en tid innan jag äter det igen. :)
 
Efter typ tre timmar av mysigt morgon-snack och jouice så strosade vi vidare genom staden. :) Kolla mitt crew! Ah! Blir knäpp!!!! Saknar så jag spricker!!
 
 
 
 
 
 
 
Vi handlade hattar. 
 
 
 
När vi kände att vi kunde den staden, tog vi bilen vidare upp i bergen. Så himla fint. Här finns ett inlägg jag skrev i Juli, när jag var uppe i bergen för första gången. Fast med Petra och Lena! Det var lika fint den här gången, förstås. 
 
 
Se så fint <3
 
Ja, så vi körde och körde och körde och ännu mer körde och till slut kom vi fram till Kos Town. Kanske min finaste stad. <3 Jag gillar den verkligen. Kanske är den topp 1. Topp två är Rom och topp tre är kanske... något annat. Paris, kanske. Äh. Men Kos Town är nåt annat. Lugnare och mycket mycket litet och med en fin hamn med båtar som ligger och vaggar i sensommarljus och små män som sitter bredivd och matar hundar med färsk fisk. 
 
Och små restauranger som nästan alltid är ganska tomma. 
 
 
Och hallå från nya skorna föresten!
 
 
 
Ja, ja. Sedan tog jag och greta hejdå-bilder förstås haha. <3 
 
 
 
Och sedan kom kvällen även den här gången och butikerna tändes upp av små varma lampor. På gatorna körde cyklister utan ljus och vi behövde ta på oss en tjockare tröja. 
 
Och vi fastnade i skyltfönster efter skyltfönster. Så many beautiful things to buy but so little space in our suitcases!!! Men! Gick bra för mig, ändå. Jag fick med allt hem. 
 
Sedan hamnade vi på mitt favorit-place! Veggo-burgare. Och anna anslöt sig. Så mysig kväll. 
 
Skål skål skratt skratt. 
 
Och här hemma rullar vardagen på men jag längtar tillbaka varje dag. 

SISTA GLIMTAR UR EN VARDAG

Jag kan knappt fatta det men jag är hemma igen. I torsdags natt flög jag hemåt och fick säga hejdå till alla mina fina vänner där nere. Några av er måste ju tro att jag är helt galen som tar det här så hårt (vilket visserligen kan stämma) men ni vet, man kommer varandra nära väldigt snabbt när man är ute och jobbar så här. Man har ingen annan, ju. Och så lever man väldigt tätt ihop. Man bor och äter och sover och jobbar tillsammans och så är man ofta väldigt lika som personer redan. Det är klart att man kommer varandra nära. Och det är klart att det är jobbigt att säga hejdå när man vet om att man inte kommer träffas på länge. Här kommer några få snabba glimtar ut min mobilkamera från min sista vecka! 
 
Vänster! En morgon åt jag pannkakor på Biggy's med Solveig och Greta.
 
Och till höger sitter vi och spelar ligretto. Åh. <3 Blir varm i hela kroppen, haha. Saknar så mycket att sitta och spela ligretto på golvet. 
 
Love you!!!! <3 <3 <3
 
Till vänster har ni mig med Coco & Charlie som gör cirkuskonster vid hotellets ena pool. Saknar detta något mindre, haha. Varje måndag hängde vi där i 45 minuter för att göra cirkuskonster med kidsen. Allt jag kan göra är att snurra en rockring på min arm. Träningsvärk 2.0. 
 
Och till höger! Alex! Varje lördag har vi femkamp i poolen och den här lördagen provade vi ett nytt spel, iklädd detta. Så kul. Skrattade ihjäl mig ett par gånger.
 
Jag har fortfarande mycket att visa från de sista dagarna. Håller på att klippa film också. 
 
Det är en märklig känsla att vara tillbaka. Jag ska skriva lite mer om säsongen och allt vad den har gett mig i ett separat inlägg. Och så ska jag leta flygbiljetter för att hälsa på alla. På besökar-listan står Lanzarote, Gran canaria, Teneriffa och Thailand. Ska bara köpa en triss först. Slår vad om att jag hinner med alla!
 
VI hörs snart. <3

IFRÅN ETT HEM TILL ETT ANNAT

 
 
 
 
 
 
Så i måndags jobbade jag min sista arbetsdag här på hotellet. Fram tills att jag åker jobbar jag bara halvt, eller inte alls. Mycket tid just nu går åt till att packa, städa, fixa, kramas, äta och bara ha kul. Det är tunga dagar förstås men jag älskar ju att vara här så jag försöker att stanna upp lite extra och carpa skiten ur diem lite grann nu tills dess att jag åker. 
 
Det finns ett ställe här som heter Biggy´s. Dit brukar vi gå ibland och dricka milkshake med nutella eller lemonade när vi har rast. Så det gjorde vi i måndags! Jag, Solveig, Alex och så Annika. Det har blivit kallare här nu, runt 22 - 25 grader, och dessutom ligger solen i moln ofta. Winter is coming, som Alex säger. Vi går runt i hoodies och dricker té. 
 
I går var vi i Turkiet, idag ska vi äta sista tigaki-frullen och imorgon åker jag. Ifrån ett hem till ett annat. 

ATT HA GRETA SOM GRANNE OCH ATT GRÅTA LITE VARJE DAG

 
 
 
Åh. Idag behövde jag och Greta säga hejdå för ett tag. Hon flyttar till Spanien nu och bor där till april, och förmodligen har jag hunnit flytta utomlands då redan inför min sommarsäsong (not really perks of working as an entertainer) så det är förstås tungt att säga hejdå. Men, samtidigt, med vissa personer känns det lite mer självklart än andra. Jag är säker på att Greta är en vän for life för mig så känns det ändå så naturligt att vi kommer fortsätta hänga mycket någon annan gång i livet. 
 
Jag gråter jämt nu för tiden. Jag har ju bara ett par dagar kvar och sedan tre dagar tillbaka har jag skvätt lite tårar varje dag. Det ÄR löjligt jag VET men man kan ju inte hjälpa det!!! Först grät jag lite för att min kollega Lisa åkte hem till Belgien igen, sedan grät jag av glädje för att Atle kom tillbaka <3 (han har varit borta ett par dagar), sedan grät jag av bara tanken att behöva säga hejdå i veckan, sedan grät jag när jag fick ett bamse-diplom med de finaste hälsningarna (nå väl jag har inte läst dem ännu för jag grät ju men jag är säker på att de är fina) av mitt fabulösa team och sedan grät jag alldeles nyss för att tydligen heter Dumbledore "Humlesnurr" på norska och hur kul är inte det egentligen! 
 
Och så grät jag när jag kramade om Greta för sista gången på ett tag, då. 
 
Att jobba och leva så här intensivt med människor man gillar är det finaste man kan göra som 21 åring. Jag kan knappt komma på något jag hellre skulle göra. Men det är så tungt att lämna. 
 
Jag tänker inte ens låtsas som om jag är mer stålsatt än vad jag är. Jag gråter och de andra gråter och sen skrattar vi för att det är lite töntigt men sedan gråter vi igen. Så fint det är att jag har så mycket fint att gråta över, ändå. Tack LIVET för det!!! 
 
Nu ska jag ta en kaffe och spela kort på hallgolvet med de andra.

VARFÖR HAR VI INTE TÄNKT PÅ DET HÄR INNAN EGENTLIGEN

 
 
 
 
 
Förra söndagen hade vi frukost på stranden. Vanligtvis brukar vi käka på ett litet fik här i byn (eller ok, VANLIGTVIS brukar vi käka på restaurangen på hotellet men när man har en morgon ledig är det skönt att komma ut lite), men i söndags fick vi lite frilufts-sug och spara-pengar-sug så vi köpte med oss lite frukt och jouice och annat, och tog cyklarna ned till stranden. 
 
Så mysigt och lätt och varför har vi inte tänkt på det här tidigare, egentligen. 

MIN SISTA VECKA HÄR

Min sista vecka här. Åh ❤️. Märklig tanke och märklig känsla. 


En veckoplanering kommer lastat! 

Torsdag: Okej jobbdag. Kanske min längsta. Jag har egentligen inga planer förutom att jag hoppas kunna hänga med mitt team lite grann ikväll. Kanske kolla film eller så. 

Fredag: Halvledig! Börjar tidigt men sen ska jag träffa min best budd Silja på stranden för att plåta lite head shots. Hon jobbar som musikalartist i Tyskland och behöver liksom bilder rakt upp och ned. Kanske min största utmaning, att bara ta bilder utan fint ljus, förgrund eller något kreativt över huvud taget. Ja, sen ska jag möta upp Greta när hon slutar och vi ska plåta lite porträtt för min portfolio och sedan ska vi balkong-hänga hela kvällen!! 

Lördag: Lång dag och min sista teamshow! Kan hända att jag fäller en tår eller två men det är väl tillåtet. Väl? Sedan antar jag att jag ska ha en sista kväll med te och choklad på balkongen med Greta. Hon åker på semester på söndagen och vi ses ju inte mer på länge eftersom att hon jobbar vidare i Spanien sen. Åh! Gråtfest på lördag alltså! 

Söndag: Hmmm. Jag hoppas att jag hinner förbi butiken för att köpa lite postcards och honung. Jag ska äta frukost med en vän på morgonen. Mysigt. 

Måndag: Haaarreguuuud min sista riktiga jobbdag!!! Jag börjar inte förrän halv två så jag hinner nog med en frukost (kanske i Tigaki om jag har tur) och kanske hinner jag somna en stund på stranden innan jobbet. 

Tisdag: Sista lediga dagen! Jag ska till Turkiet faktiskt med Alex, Solveig och Teresa. Vi ska strosa runt i en hamnstad där och smaka på Turkiet lite grann. Jag har aldrig varit där. Ska bli kul och spännande! 

Onsdag: Oh my min sista dag. Heartbreak Heartbreak. Jag vet inte om jag jobbar eller inte men oavsett vill jag göra något speciellt med mina närmsta vänner på kvällen. Jag har bara inte kommit på vad, riktigt. Hmmm. Får ta en funderare. Vi har ju hejdå-at på stranden med pizza ett par gånger nu så det vore kul att pussas hejdå på något annat sätt den här gången. ❤️ 

Torsdag: Kyssi kyssi grekland!!! Jag hoppas att jag hinner packa. Åker inte förän sent på kvällen så jag kommer vinka hejdå till lägenheten ett tag på dagen. Sedan kommer jag nog hänga på hotellet under kvällen och eftermiddagen och sedan säga hejdå till allesammans. Det här kommer bli en tung dag. Såklart. Det är ju så, förstås. Jag vill knappt tänka på det. Men! Sedan får jag kramas med min familj på natten, och det ser man ju fram emot. 

Overkligt! 

EN FABULÖS TISDAG SOM ALLA ANDRA

Hej mina hjärtan <3.  Hoppas att allt är fint hos er med.  
 
Jag tänker inte ens förklara att bilderna är sedan ungefär tre veckor tillbaka för det vet ni väl redan vid det här laget. Allt blir lite sent. Men! Ändå väldigt härlig dag!
 
Det var en tisdag som vilken som helst och jag åkte in till Kos med mitt fabulösa tuesday-crew. Vi har lyckats få ledigt varje tisdag tillsammans. Så mysigt. Förra säsongen jobbade vi ju mest om varandra på något vis så då hängde jag mycket ensam eller med några lokala polare på Gran Canaria så jag är verkligen glad att jag får hänga så mycket med några ur mitt team under våra lediga dagar den här sommaren. 
 
Bilderna är i usel kvalité. Jag har föresten äntligen kommit på varför mina bilder har varit så små och dåliga i kvallen det senaste! Jag köpte ett wifi till kameran som gör att jag enkelt kan skicka över bilderna från kameran till telefonen. Problemet är att när man flyttar över många åt gången så förminskar wifiet bilderna och då blir de väldigt små (=dålig kvalite varje gång jag ska "förstora" dem, tillexempel förstoras de här på bloggen, eller på facebook, osv.) Men! När man skickar över dem en åt gången så kan man välja att skicka över dem i orginal storlek och då försämras inte kvalitén! Finally!!!!!
 
Jaja. 
 
Vi åkte som sagt in till Kos för att kika i affärer och så. Annika var med också!
 
 
 
 
 
Sedan kikade vi i butiker vi inte hade kikat i förut. De har många fina med annorlunda smycken här. Jag som älskar sånt vill bara köpa med mig allt. Igår köpte jag en fin liten fotlänk i guld, iallafall. Med den grekiska symbolen som står för happiness. Kändes fint att köpa något enkelt och något jag kan ha länge. 
 
 
Åh Greta vad fin!!! Alltså. Om ni bara visste hur glad jag är för här vill alla mina kompisar också fotografera jämt. Jag har ju jobbat med foto länge och tycker inte längre att det känns pinsamt att liksom ta upp kameran för att knäppa lite bilder. Jag tycker inte heller det är pinsamt eller skämmigt att plåta främlingar eller att själv bli fotograferad. Men, ni vet, ibland kan jag ändå känna att det är lite... opassande? Kanske? Förra sommaren kände jag jämt så för ingen av mina kompisar där ville vara med på bild. De avslutade liksom våra samtal och tystnade, och stannade liksom upp som för att verkligen vara säker på att jag inte riktade kameran mot dem. Här är det tvärt om och jag älskar det. Greta säger tillockmed ibland "åh vi måste stanna här så vi kan ta lite bilder!" eller "åh nej varför köpte jag inte granatäpple, det hade ju blivit såå fint på bild". Haha Greta <3. 
 
Ja så vi skyndade oss ned till hamnen för att hinna fånga kvällssurret där. 
 
 
 
 
 
Haha. Teresa, Andreas, Alex och så jaaag. <3
 
Sedan följde vi hamnen och kom fram till vårt numera stammis-hak fiskegatan. Vi har snart nog test-ätit på varenda restaurang där. 
 
 
Jag såg att någon undrade hur det går med att äta veganskt här. :-) Det går lagom. Det är verkligen inte lika lätt som hemma, så här har jag övergått till att äta mest vegetariskt. Fisk ganska ofta, också. Jag rör på mig mycket och det finns inte så mycket av mina vanliga proteinkällor (linser, bönor etc etc) här så därför har jag valt att göra så. Men! Längtar ihjäl mig till att komma hem och köra mer veganskt! Min kropp mår bättre av det och jag märker det så tydligt. 
 
Mina fina tjejer!! vad jag kommer sakna er. <3
 
Det blev lite sushi.
 
Och lite av husets vita. :-) 
 
Det var det! Nu ska jag strax iväg för att äta lunch på hotellet och sen jobbar jag till 20.00 ungefär. Imorgon har jag bara en vecka kvar här. Sista veckan. Man vet ju alltid att den ska komma men det känns märkligt förstås. Fast, känslan av tomhet börjar långsamt gå över till ett pepp inför allt som ska komma. Jag hatar att avsluta kapitel i livet men jag är ändå en jäkel på att se fram emot nästa, varje gång. Mitt nästa livs-kapitel (eller vad det nu heter, ni fattar vad jag menar IALLAFALL) kommer bjussa på stenhårt jobb tror jag. Kanske mindre roligt rent jobbmässigt men det är ju nödvändigt för att jag ska kunna starta igång ännu ett kapitel senare. 
 
Äh nu blir det rörigt.
 
Trevlig onsdag!
Go & gla. Jobbar som lärare och reseledare men är hemma från säsong över vintern. Jobbar som fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3