LENAS SISTA DAG

Igår var det fredag och det är ju veckans bästa lediga dag för mig! Så kul! Jag strandade hela dagen ihop med Petra och Sara. Mina finaste vänner. 💞 Sedan hade Lena hyrt bil och tog med ett glatt gäng till Zia. Det var hennes sista kväll här på Kos. Idag åker hon hem och vi har precis kramats hejdå för sista gången. Så himla tråkigt för alla. Men i guess att det är det enda tråkiga med att jobba utomlands så här. Man får vänner från alla möjliga ställen. Och efter det är ju hjärtat lite delat för jämnan, sen. Jag tänker fortfarande på mina Spanien-polare dagligen och önskar att jag kunde få kramas med alla på samma gång igen.


Igår åkte iallafall vi upp till Zia. Så mysigt.

Här har vi hela glada gänget och så en på Hollie. Fina. 

Solnedgången är ju ganska svårslagen där uppe i bergen. 

Petra och Lena. De kom mig nära ganska snabbt. Vi hängde mycket under mina första veckor här, vi tre. Och Petra bor ju i samma hus som jag så henne har jag överallt jämt. Åh ❤️ Jag har så fina vänner här.

Lisa. <3

Och så Lena. Här var hon superglad men nyss grät vi ihop. Hoppas att vi får ses igen någon gång. Det vore så fint <3 

ANDAS LÅNGSAMT DRICK GOTT KAFFE OCH KRYP NÄRMRE

Hej allesammans. ❤️


Ikväll har jag haft hangout by night på stranden. Då spelar jag kubb och volleyboll med femton teenagers som skrattar med varandra, trevar sig fram på nylärd engelska, klappar varandra på axeln och pratar om allt som livet gett dem, trängandes på solstolar bredvid havet. Solen går ned bakom palmerna och vinden tar med sig saltdoft och grekisk musik från restaurangen bredvid. Kvällar som de här slår det mig att jag kanske har livet bästa jobb. Tänk vad tacksam jag ska vara som får detta!!! (OBS note to myself även vid tidiga morgonar och övertid).

Ja. Ni vet ju att Joni är här just nu och hälsar på och det leder ju till cirka noll tid till det här lille cyber-rummet. När jag inte jobbar så äter jag på restauranger med honom eller skriker på en moped, eller så. Ja. Ni vet ju.

Annars har jag inte så mycket att berätta. Jo! Jag ska stanna kvar, förresten! Har förlängt säsongen. Istället för att åka hem nu i september så åker jag hem i oktober, verkar det som. Kul. Livet är fint mot mig just nu. 🌸 Ibland är det fint och ibland är det fult och så är det för alla. Ja. Ni vet ju!

Andas långsamt, drick gott kaffe och kryp närmre någon till ljudet av sensommaregn tills vi hörs igen! Gör allt det där som är så fint i livet ni vet så ska jag visa nästa gång vad jag tog mig ann förra tisdagen. Ses!

9 AUGUSTI

Igår blev jag 21. Hade en så fin födelsedag. Det blev mest jobb, förstås, men ändå en fin dag! 


Först och främst möttes jag av det här när jag kom till min lille spot back stage. Mitt bland vattenflaskor och cheerleader-kostymer hade teamet fixat med dekorationer och paket. Mitt finaste team!! ❤️

I presenten var det en sååå fin strandväska. Bra present. Jag har saknat en att använda när jag går till stranden på rasterna. Den här blir perfekt. 


Jag gick förresten till stranden, på rasten. Ihop med Sara. Vi stensomnade på sunbedsen innan vi gick tillbaka till hotellet och dansade med bamse på scenen. 

Sedan kom natten och vi gick till stranden. Åt pizza och drack sangria. Så mysigt. Vi gjorde det när Teresa fyllde år, också. 

Solveig ❤️ Hon fyller år idag! En dag efter mig! Ska visa hur vi firade henne i ett annat inlägg lite senare.

Vi åt veggopizzor och lyste upp stranden med små ljusslingor i alla möjliga färger.

Sangria ur plastmuggar. Det ska vara fint att fylla 21, vet ni väl.

Gänget är nog gladare än de ser ut, tror jag.

Turturduvorna iallafall!

Jag blir alltid ganska sentimental när jag fyller år. Det är ju ingen hemlighet att jag är stressad över tid och funderar mycket över tid och tidsslut och avslut i allmänhet. Och när jag fyller år fylls jag av en känsla av tomhet över att ännu ett år är avslutat. 


Å andra sidan funderar jag också alltid mycket över året som kommer. Det är så mycket jag vill hinna med som 21. Jag vill lära mig arabiska. Flytta utomlands, igen. Sätta upp en utställning. Vill skapa ett fotoprojekt som lyser upp ett ämne jag brinner för och som kanske kan påverka någon. Få någon att känna. Jag vill också dricka vin på balkongen så många gånger att jag tappar räkningen och så vill jag ta mig till Afrika igen. Tänk om det här är året som blir livets bästa. Jag ska försöka. 

Nu ska jag hämta Joni på flygplatsen! Kos får besök! Så kul jag spricker!

AUGUSTIPROMENADEN

Lördag idag. Mina lördagar här är nog ren motsats till de där hemma. Här jobbar jag hela dagen. Har femkamp i poolen. Dansar med Bamse i parader. Dricker morotsjuice under teammeeting och så dansar jag i vår high school musical show här om kvällarna. 


Lördagarna hemma brukar vara lugnare. Dricker kaffe med Elin och julia på stans café. Vattnar tomatplantorna i köksfönstret. Strosar runt och runt i lägenheten. Skålar något glas vin. Dansar visserligen till high school musical, men på vardagsrumsgolvet istället för på scenen. 

Längtar efter lördagar där hemma även om jag älskar dem här också. 

Jaja! Igår var jag ute och sprang. Det hinns inte med så mycket springande här, men det gör inte så mycket för jag föredrar att springa bland de meterhöga granarna hemma där luften är fylld av sommarregn och barr. Här springer jag runt en Saltsjö som ligger mitt ute på den grekiska landsbygden. Här doftar det hav och kossor, istället. Halm. Och doften av något sommarregn känner de nog inte ens till.

Sprang förbi ett litet vandrarhem med så fina blommor utanför.

Klockan var strax efter halv åtta och solen var på väg ner när jag hade kommit halvvägs, men insåg att jag hade gått vilse. Hur är det ens möjligt, tänkte jag. Men så såg jag ett par (well visade sig vara ett SYSKONpar på 23 och 12 men jaja synen är som den är) gå lite längre bort på ängarna så jag sprang dit. 


-Do you speak english?
De skakade på huvudet. Jaha. 
-... ok. But I want to run around the salt lake, sa jag och gestikulerade extremt över de området där sjön var. De stirrade tillbaka på mig.
-... But I came this way (jag pekade övertydligt åt det håll jag kommit ifrån), so I want to go THIS way (pekade åt andra hållet), do you know where i should go?
De stirrade stumt tillbaka. 
-...
Ett par sekunder gick innan den äldre tjejen utbrast,
-yes!!!! I show you i show you. 
Jaha, tänkte jag. Fint.

Och de visade mig. De visade mig faktiskt hela vägen hem till min husdörr. Samma väg som jag precis kommit, dessutom. Så det blev inte mer springande den kvällen MEN jag fick däremot öva på min grekiska lite grann + fick höra berättelser om deras liv här i Grekland, visserligen på en väldigt knackig engelska, men ändå. Kul möte!

Sedan sa jag hej till mina grannar. Mysigt att bo granne med djur. 

Ja och sen gick jag med Petra och hennes pojkvän till vårt stammishak här i närheten. Det är en liten, grekisk restaurang. Mest locals och billigare priser. Så god svampsoppa som jag äter jämt. Mmm. Kommer sakna den sen. 


Men! Nu är det lördag! Dags för femkamp morotsjuice och high school musical! Dansa lugnt var ni än är. <3

IMORGON ÄR DET AUGUSTI, VI BÖRJAR DÄR.

Hej! 


I fredags var jag och dök med ett par polare. Vi tog en båt från hamnen i Kos Town och var ute hela dagen. Såg lite firrar och så. Kul! 

Först snorklade vi lite bara.

Glada gänget! Så fint vatten här kring de grekiska öarna. Man blir ju knäpp.

Sen blev det dags att preppa de riktiga grejerna. Hade så bra instruktör. Jag vet inte om jag har berättat men jag har ganska tråkig tinnitus på högra örat + jättedålig hörsel, och ni ska bara veta hur mycket det suger (!) när man ska dyka. Jag fick ta mig upp till ytan flera gånger för att försöka tryckutjämna. Point of the story är att min instruktör var så grym och hjälpte mig så ❤️ bäst. 

Sa ju det! Silja är glad såklart och jag får hjälp...igen... av instruktören.

Och Sara var nöjd med lite hederlig snorkling och solande på däck.

Okej! Sen gick vi ned!

Sedan kom vi upp till ytan och hoppade från båten lite innan vi åkte tillbaka till hamnen.

Så härlig dag och så häftigt att få dyka. Jag har längtat efter det länge, verkligen. Nästa steg är att dyka med hajar! Det har varit en dröm för mig så länge nu. Här skakar mina polare bara på huvudet åt mig och suckar tungt men jag tycker verkligen att hajar är häftiga djur och att dyka med dem är ju enda sättet att komma dem nära. 


Tänk att imorgon är det augusti. Tiden bara går. Nästa vecka kommer joniboy hit och hälsar på och när han har åkt har jag bara några veckor kvar här. Så märklig tanke. Nyss packade jag och julia ner min lägenhet och hon sa "tänk snart står du här och packar upp den igen". Det gör jag ju verkligen. Kanske packar jag ner den snart, igen, ändå. Jag har sökt nästa säsonger! Vinter och sommar! Vi får se vad som händer nu. Det är spännande att inte veta. Jag tror att det är en unik tid av livet, när man lever månad för månad. Jag vet inte vad jag jobbar med eller ens i vilket land jag bor i under slutet av nästa månad. Tänk vilken frihet vi har som har möjlighet att välja. Jag stannar upp och tänker på det ibland. Att jag har möjlighet att välja. Vilken lyx, ha! Det gör mig pirrig på något vis. Jag vill göra allt på samma gång. Dyka med hajar i Afrika, dansa minidiskon i Mexico, vakna på savannen, surfa i Portugal, rädda sköldpaddor i Sri Lanka. Jobba för allt det jag tror på. Stå på toppen utan att se ned. 

Samtidigt vill jag lämna disken i veckor, vada genom snöblandat regn, äta chips i sängen. Somna till någons hjärtslag och oktoberregn mot rutan.

Men imorgon är det augusti. Vi börjar där.

DET VET NI, VA

Hej!
 
Lite från en fredag jag hade för någon vecka sedan. Imorgon är det redan fredag igen. Dagarna går så snabbt en hinner ju inte med. Igår var det redan en månad sedan jag klev in i min lilla grek-lägga för första gången. Träffade mitt team för första gången. Träffade mitt kollektiv hemma i Borås för sista gången på ett tag. Grät och kramades med pontus och elin och julia och joni. <3 Mitt grekiska kollektiv kommer aldrig bli så fint som vårt där hemma. Det vet ni, va.
 
Det innebär också att det inte är så himla långt kvar för mig här! Jag jobbar bara högsäsong i sommar. Nu står jag i det så kallade valet & kvalet om jag ska söka vintersäsongen eller inte. Vi får se, tror jag.
 
Ok! Fredag för två veckor sedan, måste det väl bli. Jag, Sara, Petra och Lena hyrde bil. Roadtripade lite. 
 
Vi åkte till ruinerna av ett gammalt sjukhus. Åk inte dit. Det är visserligen spännande med lite historia och skräckberättelser men det är 1.mycket folk 2.dyrt 3.inte SÅ himla intressant ändå. Och då är jag ändå historia-geek som brukar gilla sånt här. Tips.
 
Men! Vi åkte iallafall!
 
Stället svämmar också över av hemlösa katter. Det gör visserligen hela Kos. 
-Är du med på att åka ned med bil och ta med dig lite hemlösa djur hem?
Jag väntade på att Joni skulle svara. Det tog ett tag. 
-Nej.
Jag suckade. 
-Äh, kom igen. 
-Nä aldrig i livet Amanda.
Och det var den diskussionen.
 
Jag åker nog ner ändå, nån dag.
 
Sedan tog vi bilen in till Kos Town där vi strosade runt i affärer lite. Insåg nu att vi var sugna på att gå ut på en bar i staden. Vi kom överens om att åka veckan efter. Det skulle ju bli vår sista torsdagskväll tillsammans, sa vi också. Sedan gick det en vecka och under eftermiddagen gjorde vi oss redo men blev senare alldeles för trötta och la oss tidigt, istället. Tänk vilken tur. Samma natt rasade det tunga stentaket i baren vi skulle gått till. Och för några av gästerna förändrades livet föralltid.
 
 
VI åt på mysig restauang (syns kanske inte pga sämsta bilden någonsin, MEN den var såå-åå mysig.)
 
 
 
 
 
Och sedan hängde vi i hamnen och doppade fötterna i vattnet. 
 
 
 
Lena gjorde en liten söt gadd på foten.
 
Sedan rullade bilen vidare upp i bergen. 
 
 
Jag såg ut så här! Klänningen köpte jag nog på någon liten skitig marknad på gran canaria förra sommaren. Skorna är de enda klackarna jag går i ish från H&M och sen är väskan Zara. 
 
 
 
Mina vänner såg ut så här. <3 <3 så fint.
 
 
Sedan strosade vi genom turistshoppar.
 
Och hamnade sedan på den här restaurangen. 
 
 
Och sedan kom solnedgången så som den gör alla kvällar. Bara lite finare, här uppe.
 
 
 
 
Och det var den dagen. Imorgon är jag ledig igen. Då ska jag ut och dyka. Men! Först jobba sent! Ikväll är det movie-night för hela slanten. Jag har bara tyska kids så jag gör mitt bästa med tyskan. Det går lagom. Lite långsamt. Eller langsam, då. Ah ni fattar. 
 
Trevlig kväll vi hörs snart igen!

ALLT MITT I MELLAN UNDER TVÅ VECKOR

Hej! Här kommer lite bilder från telefonen. Jag har tagit dem under de senaste två veckorna. Kan väl vara kul, att se allt det där som händer mitt i mellan, tänkte jag, 


Okej! Kväll på hotellet innebär antingen Fun with Bamse (minidisko med bamse på scenen), eller hangout by night. Då gör jag olika aktiviteter för the teens under kvällarna. Bästa åldern att jobba med, tycker jag. Ganska svårt och lurigt ibland men oftast är de så härliga och roliga när de är 15 år. Här är min hangout-plats! Spenderar åtminstone hälften av min arbetstid i de här sofforna.

Hotellet har nog fyra pooler. Här är en av dem! Fin!

Häromkvällen var det movie-night med hangouten. Fick hundra liter popcorn eller så. Jag åt nog det mesta.

Filmkväll!

Och när jag inte jobbar med femtonåringar på kvällstid så är jag ledig och då kan en tillexempel äta på favoritrestaurangen Ikaros (besök om ni är här! Ligger i tigaki!) med Alex, Greta, Andreas och Teresa. 

Eller så har jag teamshow och dansar till grekiska sånger på scenen.

Jag har bestämt mig för att gå på massage var tredje vecka. Jag har så ont i ryggen och det hjälper mycket. Känns värt! Förra veckan var jag där.

Hade rast igår och då hängde vi här.

Skulle städa lägenheten. Insåg att jag inte hade något att städa med. Fick springa och köpa nån sopkvast + tork men glömde ju hinken. Äsch! Jag jag inget kök ändå, typ. Kastrullen är bättre till annat.

Jag var inne i Kos Stad igårkväll för första gången sedan jordbävningen. Det ser helt ok ut. Mest är det sprickor i vägarna. Den här sprickan följer runt staden. Inte så stor kanske, men den fanns inte där för en vecka sedan.

Och avspärrningar i hamnen. Där är sprickorna lite större, som ni ser.

Och sen har vissa torn som förut var riktigt höga, nu rasat till marken. 

Men det är ingen fara' Jag hängde med Alex, Greta, Teresa och Solveig på en restaurang vid hamnen. Åt riktigt god lax och sen strosade vi till efterrätts-haket. De har allt.

Här står tvättmaskinen mitt ute på gräsmattan.

Och här satt jag och Petra när efterskalvet slog till två dagar senare. Det var ju konstanta, mindre, efterskalv i två dagar eller så men sedan kom det ett stort. Vet inte hur högt det mätte exakt men tror det var runt 5. Bordet började skaka och sedan väggarna också. Folk fick panik och sprang ut. Men! Ingen fara denna gången! Vi gick tillbaka direkt och drack lite drinkar istället. Mysigt! Ikaros är det bästa, sa jag ju! 


HUR TJEJER SER UT EGENTLIGEN

Sovmorgonar. Jag har en del. 


Nu har det gått ett par dagar och vi har nog samlat oss lite efter allt som har hänt. Vi skrattar mer. Sover bättre. Men jag vaknar ett par gånger om nätterna och tycker mig känna hur marken under sängen gungar på samma sätt som den gjorde under jordbävningen. Får sätta mig upp i lakanen. Gnugga ögon lite. Sedan ser jag upp på taklampan för att se om den gungar. Det gör den oftast inte. Så somnar jag om, för att sedan vakna igen och kontrollera samma sak. Lampan gungar inte då heller.

Men! Vi tänker på annat! 
Idag börjar jag halv två. Det innebär att jag hinner äta crepes på fiket här i stan och ligga på stranden ett tag. Doppa fötterna i Medelhavet innan jag cyklar till jobbet. 

Jag sökte lite modeller till mitt projekt "what girls look like". Tanken är att jag ska göra en utställning till hösten. Vi får se hur det går men oavsett hur det slutar så ska det bli spännande att se hur långt vi kan komma. Syftet är att visa upp kvinnokroppen som den är. Ur ett konstnärligt perspektiv. Inte sexuellt, som den görs så många gånger annars. Vill visa hur fint allt det där är som annars anses vara fult. 

Iallafall. Sökte modeller. På sex minuter hade sju tjejer hört av sig. Hur fantastiskt är det inte! Så taggad! I september kör vi. 

THEN YOU ARE A LUCKY ONE

Som ni förstår går vi runt som i en skugga, här på ön. De restaurangägarna som vanligtvis brukar skratta och heja, nickar bara lite lätt när jag går förbi. I turistshopparna svajar handdukar och T-shirtar försiktigt med vinden, men butikerna är tomma. Vissa har stängt ned helt. Tjejen i kassan på supermarketen ser ned i sina händer. Hon skyndar inte, som hon brukar. Istället granskar hon min vattenflaska och vindruvor noga, ser upp på mig, trött. Möter min blick länge. Vinden från luftkonditioneringen rör i mitt blöta hår. Hårslingor i ansiktet. Gåshud i nacken. Hon ser slött ned på vindruvorna igen och öppnar munnen, stänger den igen. Sedan,  knackig engelska. 


-Are you hurt?
Jag ser också ned i backen. Skakar långsamt på huvudet. 
-Is there any damage in your house? 
Nej, säger jag igen. 
-Then you're a lucky one.

Och det är jag ju. Jag kan knappt tänka på något annat än att jag är en lucky one. 

Vi har ställt in vissa aktiviteter och shower på hotellet. Förutom att jordbävningen skakade om oss alla så har vi haft en olycka i teamet också. Det är tunga och rödgråtna dagar vi har tillsammans här, just nu. 

Men jag är en lucky one. Kan inte sluta tänka på det. Kan inte sluta tänka på alla de som inte hade turen med sig, den här gången. Det var så många. 

Igår hade vi planerat en roadtrip genom ön men vi orkade såklart inte. Istället låg vi på stranden och såg på vågorna som långsamt smekte strandkanten. Somnade om varandra. Pratade inte så mycket. Ibland räcker det, så. Tur att jag har så många att dela all de hör hemskheterna med. Jag är en lucky one. ❤️ På så många sätt.

BE CAREFUL, ANOTHER ONE IS COMING

Hej vänner. ❤️ Några av er har kanske hört att Kos har råkat ut för en jordbävning under natten. Den mätte upp till 6.7 och har fått flera byggnader att rasa här på ön. Just där jag bor är det ganska lugnt. Men det var en märklig och upplevelse som fick mig att för första gången i livet tro att det skulle tas i från mig på riktigt.

Jag låg i min säng och skulle precis sova. Jag hörde människorna ute på gatorna prata med varandra och musiken från hotellet bredvid spelade högt trots att klockan precis skulle slå halv två. Jag hade precis krupit ner i de tunna, vita lakanen. Andades ut. Lyssnade på vågorna från havet. De var något kraftigare ikväll, hann jag tänka. Tänkte också på någon där hemma. På hur fint det är att livet har gett mig möjlighet att bo på så många fina platser. Och hur fint det är att jag har så många att sakna. 

Borde sova. Sträcker mig efter lampknappen på väggen. Den sitter lite för långt bort, så jag behöver sträcka mig ur sängen. Liksom lägga all min vikt på armbågen som stödjer sig på sänggavelen. Sträcker mig mot lampknappen för att släcka,  

men så.
 
Det går snabbt. Jag tycker mig först höra någon borra utanför huset. Hinner tänka att det väl är typiskt min granne att borra utanför huset klockan halv två. Men det blir högre. Fönsterrutan vibrerar och jag liksom stannar upp mitt i försöket att släcka ljuset. Fortfarande med armbågen lutandes mot gaveln och armen sträckt mot väggen, vrider jag irriterat på huvudet för att försöka se vad det är som låter så högt. Och sen skakar marken så mycket att jag inte hinner reflektera över vad det är som sker innan jag liksom tappar balansen i min märklig rörelse och trillar ned på stengolvet. Jag skakar och allt skakar med mig. 

Kanske förstår jag vad det är som händer. Jag slås av en desperat tanke att försöka hålla fast mig så jag kryper över den skakade marken bort till dörrkarmen där jag håller fast i en vägg; som också skakar. Och så sitter jag i en stund som känns som en evighet och tänker att om det inte slutar skaka nu så faller taket och då dör jag. 

Tänkte att jag borde ta mig ut. Tänkte också att det kanske kommer en tsunami, nu. Och hann tänka att det måste vara så här det känns. 

Sedan lugnade det sig och jag kröp ut ur lägenheten och mötte mina grannar som satt ned längst med väggarna och förstås var lika tomma i blicken som jag. 

Så satt vi ett tag.
 
Be careful, another one is coming, viskade min granne och sedan skakade hela världen under oss igen för en stund och allt jag kunde uppfatta var hur mina grannar pressade ihop sina ansikten och att musiken från hotellet hade övergått till en tung tystnad. Att människorna som förr gick och pratade och skrattade på gatorna bredvid nu skrek ihåligt genom nattluften. 

Sedan blev allt lugnt och vi började prata med varandra igen. Kollade så att alla var okej. Skrattade. Små efterskalv kom men det var ingen fara. En granne kröp in och hämtade en flaska vin och vi satt och pratade om livet ett par timmar innan vi kunde gå in och sova igen. 

Jag låg vaken till långt in på morgonen. Tänkte på hur fint livet är mot mig som ger mig möjligheten att bo på så många olika platser. Tänkte på hur många fina människor det har gett mig. Och på hur snabbt det kan tas ifrån mig. Det blev så tydligt i natt. Att man aldrig vet. 

Tänk att jag fick vakna ännu en morgon med livet och allt vad det ger mig. 🌸 Det är inte alltid självklart och jag hoppas att jag alltid har med mig det i tanken från och med nu. 

Go & gla. Jobbar som lärare och reseledare men är hemma från säsong över vintern. Jobbar som fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3