låt växa

 
Hej! 
 
Här kommer en liten bild på min nya gadd. Min första på ryggen!!! Jag gillar den mycket. Mamma tyckte den var flummig men jag konstaterade att hon bara inte fattar grejen. ;-) Det känns alltid lite privat att skriva ut vad mina tatueringar står för men den här har fått symbolisera det tankesätt som jag önskar ha och önskan om att ha modet av att växa och ta sin plats. 
 
Sen jag började jobba utomlands har jag insett att tatueringar inte alls är "a thing" i andra länder så som det är hemma i swe just nu. Folk kan bli rent av chockade över hur många jag har (tror det är runt 12 eller något nu). Samtidigt ser ju inte jag mig som en tatuerad person alls hemma. Spännande med tatuerings-kultur tycker jag! Jag gillar dem iallafall och vill gärna göra fler. :-)
 
Ha en fin dag <3

ATT KVALLE-HÄNGA MED FAMILJEN

Hej allesammans. <3 Min familj var ju här förra veckan. Det var så mysigt att träffas igen och bara få lite kvalitéts-häng ihop. 
 
De som hälsade på var mina föräldrar + bröder + mormor & morfar. 
 
Det blev ju en del strandhäng. 
 
 
 
Och så åkte vi in till min favvo-stad San Teodoro! Fint! Strosade runt marknader och handlade lite småkrams.
 
 
Jag och min mamma.<3
 
Jag vet inte varför men på senaste tiden har jag blivit ganska o-bjussig när det kommer till att dela med mig av bilder och så (ni ba... nej amanda du överkonsumerar alla cyber-forum i världen) men helt ärligt så känns det som om jag långsamt börjar tycka om att hålla saker mer privata. Det är väl typ första gången på tretton år eller så lol. Fast gillar fortfarande bloggen! Det känns som om jag aldrig kommer sluta blogga. Julia sa en dag "jag är helt säker på att du aaaaaldrig kommer sluta blogga amanda, du kommer skriva om dina barn och allt". Jag nickade. Det kommer jag nog. 
 
Men det känns så fint att få ha en liten internet-dagbok där jag liksom får med alla livets kapittel. Och att få dela det med några få (ja ni är inte så många längre och det kanske är det jag tycker om) känns fint på något vis. På tal om livets kapittel så har jag en känsla av att jag snart går in i ett nytt. 
 
Mer om det en annan dag. <3 Ska visa er min nya gadd imorgon också föresten! Ni kanske redan har sett den på instagram men ska skriva lite om den imorgon. 
 
Ta hand om er. <3

HJÄRTSKÄRANDE

Hej vänner! Hoppas livet är fint hos er. 
Här är det mycket som händer, som alltid. 

Simba dog några dagar efter att vi hittade honom. 💔 Han mådde bra hela natten (jag hade honom i en liten låda i min säng), vid ett tillfälle vaknade jag av att han pep, klättrade ur lådan och kröp liksom in i mitt hår vid min nacke, blev tyst och somnade om. Att jag inte dog av söthets-döden eller vad det kallas. Tänkte att "tänk vad bra det här blir, han klarar sig verkligen". Men på morgonen blev han helt svag och på bara några timmar försvann hela katten på något vis. Han blev så spinkig och kunde knappt röra sig. Jag satt på vårt golv backstage med honom i min händer och grät högt när han dog. Hans päls var helt blöt. Det var en hjärtskärande dag för det kändes så orättvisoch hjälplöst på nåt vis. Alla som har haft djur vet vad jag menar tror jag. Jag var genuint ledsen i ett par dagar men nu känns det bättre. Mina kollegor skrattar lite med mig nu och säger att jag aldrig igen får ta in djur här. Att jag blir för fäst vid dem. Häromdagen hade vi en liten miniödla här inne och min kollega skrek "göm den för Amanda innan hon adopterar den också". Kul. 

Vi har mycket på jobbet nu men det känns kul och dessutom kommer min familj idag!!! Har väntat på dem så länge. Det ska bli skönt och roligt att få lite tid med dem. ❤️

(null)

(null)

Igår var jag och Kathrin på stranden i SAN Teodoro. Mitt favvoställe här på Sardinien!! Det är så fint. Det kom några små små droppar regn och alla italienare blev helt galna och sprang in, så vi fick hela stranden lite för oss själva. Det var mysigt och solen kom ju tillbaka sen ändå. 

Vi hörs snart! 

BELOVED BARCELONA

Det är ju ingen hemlighet att jag är så himla sämst när det kommer till att hålla mig till vad som är aktuellt eller inte här i mitt lille cyber-forum. Men. Det händer ju så mycket mitt i mellan allt precis HELA tiden!!!!! Och med det sagt: här kommer lite storytelling + bilder om när jag hängde i beloved barcelona med min pappa i typ ... mitten av ... april. Äh!
 
Jag vill bara börja hela storyn med att säga att jag verkligen är glad att vi fick till en liten weekend nånstans. Jag har (tack o lov) en väldigt nära relation med hela min familj och det ÄR jobbigt att vara ifrån varandra året runt. Sen vet jag ju om att det är ett val jag gör varje gång jag flyttar utomlands, och trots att det är fantastiskt på alla sätt så tar det ju inte ifrån saknaden för alla jag tycker om. 
 
Vanligtvis får man ett par dagar ledigt bara, om ens det, men den här gången hade jag ett par veckor mellan mina säsonger och trots att det är så härligt att vara hemma för en gångs skull så var det ändå kul att få komma iväg på lite mini semester ihop med pappa och ha lite kvalle-tid ihop. När man är hemma så går man ju mest om varandra, ändå. 
 
Herregud jag kommer ju aldrig till saken!!!! Man blir ju galen.
Så, här kommer den, saken: barcelona. 
 
Så jag tror inte att nån av oss var på värsta fetaste turist-mood så vi hängde mest runt i staden. Vi bodde väldigt nära La Rambla så vi strosade upp och ner för den gatan ett par gånger, minst sagt. 
 
Min pappa.<3 Tänk om två veckor träffas vi igen!
 
Så vackert det är, barcelona. 
 
Och nån hinkar vin.
 
Vi klev rätt in i en matmarknad (finns varje dag vid la rambla). Jag älskar marknader överlag och jag älskar-älskar matmarknader av nån anledning. Tycker det känns mysigt att strosa runt. :) 
 
 
En annan dag strosade vi runt i andra delar av staden. Vi tog också en sån där turistbuss (okej jag tar tillbaka det jag sa om turist-mood). Jag har svårt att erkänna det men jag älskar de där bussarna, haha. Så härligt sätt att se en stad tycker jag. Det är mysigt att åka buss, tycker jag, man sitter på taket och catchar lite sol och dessutom får man liksom se hela staden + få en liten mental karta i huvudet. Jag gillar att ta den i början av en stads-semester (låter som om det är något jag sysslar med regelbundet men vem försöker jag lura) för att sen hitta favoritdelar av staden som man kan upptäcka på egen hand senare. :)
 
 
 
Här var vi, förstås. 
 
Och en morgon strosade vi genom den gamla staden i barcelona. Mitt favvo-ställe helt klart. Massor av små butiker med hantverk, fik och barer. 
 
 
 
 
Sen drack vi coffee baileys på ett café och pratade om livet och allt som hör till. 
 
Hund-gosade förstås.
 
Och så åt vi skaldjursrisotto mest hela tiden. Det ska man ju, det är sen gammalt. 
 
Så fint att få komma iväg lite. Jag plåtade inte mycket, faktiskt. Kanske för att jag filmade mest (och ni vet ju att jag är tråkigt och snålig med att visa film här) men det är kul att titta tillbaka på. Önskar att alla filmade livet mer. Det är så fint att få komma tillbaka till sina finaste stunder. Och på något vis, även om jag promotar foto 4 life förstås, så tenderar jag att lättare kastas tillbaka med film. Man är där, på ett annat sätt. 
 
Jaja! Fota eller filma eller inget av det, om ni vill. Men film är kul det är allt jag säger!!! Kram kram allesammans nu ska jag gå och gosa med katten simba. <3
 

KATTER I SKRÄPET

 
Hej. Jag har blivit med kattunge här i italien. <3 Vi hittade två små kattungar i en låda vid hotellets skräp igår. De har inte ens öppnat ögonen än och har fortfarande navelsträngen kvar. Så små att man inte vill ta i dem för att man är rädd att de liksom ska gå av på mitten.
 
Vi flyttade dem förstås och när natten kom (de blir fortfarande rätt kallt om nätterna här) så insåg vi att deras enda chans till att överleva var att vi tog med dem hem. Så! Vi la dem i handdukar och värmde pet-flaskor för att de skulle känna sig varma. Matade dem med mjölk (vet att komjölk inte är bra att ge dem men vi ska köpa mjölkersättning så fort butikerna öppnar) och jag var uppe ett par gånger under natten för att se till så att de båda levde. 
 
Men trots att vi gjorde allt vi kunde så blev två tillslut bara en, och nu ligger den i vår backstage och sover. Hoppas så-åå att den klarar sig. Hjärtat går ju sönder av att se honom. ♥ 
 
Det vore så kul om det kunde bli vår egen katt. Det är vanligt att man stöter på hemlösa eller övergivna djur när man jobbar så som jag gör och många har erfarenhet av att ta hand om de djur man kommer över. Man kan ju inte låta bli känns det som. Vissa tar hem dem till sverige sen så att man kan kramas och pussa på dem föralltid. 
 
Ska bli spännande att se hur det går för honom!! Vi har döpt honom till Simba. <3 

ALLA FARLIGA JAG TRÄFFAT ÄR MÄN

Bilder från lite mitt i mellan allt. 

Säg hej till kathrin föresten. Min italy-soulie. Ni vet när man bara klickar med nån och typ vet att man kommer vara vänner föralltid. Det är fint. Man har ju inte så många sånna personer i livet så jag är så glad att Kathrin bara dök in i mitt.
 
Så fint utanför lägenheten. 
 
 
Mina finaste halsband!!!! Fick månen av min lanzarote-soulie luke (jo man ska ha en på varje ställe man bor på) och jorden fick jag av pappa i Barcelona. 
 
Ja och här är jag! 
 
 
I dagarna har jag varit med om en jobbig händelse. Jag stod i duschen och skreksjöng till Queen. Hade precis varit på stranden och ute på torkvindan hängde min bikini och torkade i solen. Mina glasdörrar stod något på glänt för att släppa in eftermiddagsluften i lägenheten och utanför hoppade fåglarna mellan trädkvistarna. Jag kliver försiktigt ur duschen, det är ju så lätt att halka över kaklet, virar in mig i en handduk som egentligen är alldeles för liten, kammar igenom håret och trippar ut i hallen för att ta på mig kläder. Jag ser på mina fötter som lämnar blöta avtryck över golvet, när jag plötsligt hör någonting i rummet. Och, när jag slår upp blicken möter den en man. Mycket äldre än jag, i slitna arbetskläder. Jag har aldrig sett honom förut. 
 
Vem är du, frågar jag. 
Han pratar inte engelska, berättar han. Och så låter han blicken svepa över min kropp, från topp till tå. 
Vad gör du här, undrar jag sen. 
Han frågar om jag har en cigarett. 
Jag skakar på huvudet. 
Okej, säger han. 
Och så står han kvar.
Jag ber honom att gå, jag behöver ju byta om. Han nickar. Men, står kvar. 
Tillslut får jag liksom tvinga ut honom ur min lägenhet. 
 
Jag blev skakig förstås och skrev något till Kathrin som berättade att han hade varit hos henne med. Lurigt, tyckte vi. Inte okej, förstås. Men jag försöker låta det vara. Tar på mig kläder och gör mig i ordning för att gå itll jobbet. 
Men så plötsligt möter jag hans blick igen. Han står utanför och liksom stirrar in genom min fönsterruta. Och, jag tror ni vet känslan av att hjärtat liksom stannar och lämnar kroppen helt skakig och tung. När det inte går att andas för att hjärtat har hamnat där i halsgropen och liksom hindrar all luft från att komma in. 
Jag tror jag skriker till. Och jag har aldrig haft så hög puls som då. Han gör ett försök att komma in i lägenheten igen men så kommer både Kathrin + fler vaktmästare rusandes och mannen skyndar iväg. 
 
Trots att det är ett par dagar sedan så känns det svårt att vara ensam hemma eller att öppna dörren på morgonen. Jag föreställer mig liksom att han står och väntar, på något vis. Men, händelsen har tagits på väldigt stort allvar och alla möjliga managers + andra säkerhetsåtgärder som kan tänkas vara inblandade, är det. Det känns bra. 
 
Men, dessa män. Att man aldrig får vara ifred. Och vilken rädsla vissa av dem utgör. En sak är säker iallafall, och det kan man säga vad man vill om men jag tror bestämt att: Ursprung spelar ingen roll. Svensk eller turk eller italiensk eller irländsk eller tysk eller what so ever spelar absolut ingen roll. Ingen är farligare än den andra. MEN det är fasen alltid män. Av alla dess typer och ursprung och åldrar. Det är alltid män.
 
Alla män som jag träffat är inte farliga, men alla farliga som jag träffat är män. 
När ska det få ett slut.
 
Jaja, tråkigt inlägg. Men! Tråkigheter måste också pratas om tycker jag. Men det roliga ska alltid ta störst plats. Annars blir man väl helt knäpp. 
 
Hörs en annan dag!

SÅNT MÅR JU ALLA BRA AV

Hej <3. 
 
Välkomna till mig! Ja, så, här bor jag. Verkligen mitt ute i ingenstans. En del av mig är hemma här. Ja, alltså inte här här, inte än iallafall, men något av mig är hemma i det lugna och tysta. När vi går ut på morgonen så hör vi bara fåglar och bjällrorna från kossorna i bergen (ja det är tydligen a thing här). Samtidigt längtar jag efter lite mer puls, fler pubar och taxis. Efter att alltid ha något nytt att gå till. Meeen you know what they say - man kan inte ha allt här i livä! Fast tänk den som får båda delarna. Vad härligt det hade varit. 
 
I den här lilla slingan bor jag + kollegor!
 
Välkomna till lille terassen. Här spelas det kort om kvällarna och provar rödvin från gårdsbutikerna runt om kring.
 
Och ibland plåtas det.
 
 
Fina men tunga dörrar.
 
Och på väggarna + gaderoberna har jag klistrat upp foton från sånt jag tycker om. 
 
Fint väl! Här kan man ju ha det mysigt. Vi är ju fortfarande i low season så än går allt lite långsamt. Inte så mycket folk på hotellet och vädret är regnigt ibland. Längtar till högsommar! Juni juli augusti. Jag älskar er. Ni är fina hemma men ni är något särskillt här i södra europa, när glittret från havet fångas av solen och de gamla männen säljer frukt vid vägkanterna. 
 
Vi bor bredvid en hästfarm, föresten. 
 
Ibland har vi sånt tur med kvällarna. De blir som magiska på nåt vis. :)
 
Sååååatte. Jag jobbar ikväll och efter jobbet tänkte vi ta bilen till en stad lite längre bort för att sätta oss på nån bar. Hoppas det blir fint. 
 
Och hoppas det blir fint där ni är också. <3 Att solen lyser på er och att ni samlar lite sommarfräknar och äter mjukglass. Sånt mår ju alla bra av. 

GLASS RUNT HÖRNET OCH LITE MER LEDIGT

Hej ❤️ 

Vi hade öppning på hotellet igår så de senaste veckorna har vi startat upp allting, övat, packat upp, övat, dansat, övat. 

Dagarna går fort men långsamt här. Känns som om jag aldrig har gjort något annat än att clowna på hotellet och promenrera på de italienska gatorna här där jag bor. Å andra sidan är dagarna väldigt långa just nu också ganska intensiva. KAN INTE vänta på att livet ska börja rulla som vanligt igen!! 

Hursomhelst! Vi sitter och väntar på arrivals i regnet just nu. Tänkte kika in och säga hej! Jag bor verkligen mitt på den italienska landsbygden men en liten promenad bort ligger en hamn. Vi gick dit häromdagen! 

På de här gatorna bor vi.
(null)

(null)

(null)

(null)

Och så här ser hamnen ut. Fint va!!! Man blir knäpp tycker jag!
(null)

(null)

(null)

Så här gla kan en va 
(null)

Vid hamnen finns det också ett litet torg med små mysiga restauranger, krogar och butiker. Nästan allt är stängt nu. Ön vaknar till liv om några veckor, sa de. 
(null)

(null)

(null)

(null)

Vi hittade iallafall en liten restaurang där vi käkade middag! gott och fint.
(null)

(null)

(null)

Vädret har varit lite kasst de senaste dagarna och det har på nåt vis förskjutit vårt jobb lite. Hotellet har inte hunnit bygga färdigt vår scen, tillexempel. Men! Den blir ENORM när den blir klar så det får va värt tänker jag!! Längtar så tills vi har: sol, scen, fler gäster, glass runt hörnet och lite mer ledigt.

FÖRSTA DAGAR I ITALIEN MED LITE OTUR OCH NYVAKNA KOSSOR

(null)

(null)

Hej mina vänner ❤️

Jag börjar långsamt att landa här i Italien. Det verkar så fint här, jag bor mitt ute på den italienska landsbygden ihop med mitt team. När vi går till jobbet i morgonsolen så promenerar vi genom ängarna där kossorna håller på att vakna till liv, bönderna matar grisarna och de små gatorna är alldeles tomma, bortsett från någon enstaka moped som nyvaket puttrar förbi. Det är fint här. 

Jag trivs bra men jag har haft lite otur med mina första dagar.  Jag fick värsta infektionen i fingret på något vis. Började med att jag hade ett litet sår som liksom vägrade läka och sen gjorde det så sjukt jäkla ont och blev helt rött och brinnande på nåt vis. Till en början gjorde det bara sjukt ont men häromnatten vaknade jag upp och mådde liksom dåligt på riktigt så då fick jag åka akut (nåja, så akut det kan bli här haha...)  till en doktor här i straden bredvid. Jag fick medicin och nu efter ett par dagar verkar det som om det går åt rätt håll.  Dessutom har jag varit utan toalett de första dagarna här eftersom att den vart trasig (welcome to italy lol) men det verkar som om de har fixat den nu. Hoppas på det också. Med andra ord - lite oflyt till att börja med MEN glad ändå oftast!!! 

Det är alltid en märklig känsla i början av en säsong. Dels är man lite vemodig för man saknar nån hemma och det känns alltid, och jag menar verkligen alltid, som om "det här kommer aaaaaaldrig bli lika bra som min förra säsong", men dels är man lite pirrig över alla nya polare man klickar med och för vad som väntar under sommaren. Overall är det mestadels en härlig känsla även om hemlängtan slår till då och då. Tror jag. Så är det för mig iallafall. Säkert inte för alla  :) 

Jag har mycket att skriva om här redan. Har haft lite tid att ta mig runt här på ön faktiskt och dessutom vill jag skiva lite om Barcelona också. Får ta tag i det ikväll men man är ju så trött när man jobbar långa dagar. Jaja! Kram och puss vi hörs snart! Ta hand om varann tills dess.

SÅNT VET MAN ALDRIG FÖREN EFTERÅT

Det är alltid en märklig känsla kvällen innan jag ska flytta. Jag ligger alltid i sängen och blir sådär tråkigt vemodig och tänker ALLTIIID "nästa gång jag går och lägger mig så är det någon helt annan stans". Extra märkligt precis innan säsongen så här.,Att imorgon ska jag flytta till det som kommer att vara mitt hem fram tills löven trillar av träden här hemma. Det känns så långt bort nu. Löven har ju inte ens kommit än. 

(null)

(null)

(null)

Och trots att det känns tråkigt att lämna alla och kramas hejdå, igen, så är jag ändå tacksam för att jag har lite mer kött på benen den här gången. Tänk min första säsong, det är två år sedan nu, jag låg och ångest-ade i två veckor innan. Ingen fattade varför jag ens åkte. Inte jag heller. Men det var något i kroppen som bara sa att jag var tvungen på nåt vis. Bra jobbat kröppen.

Jaja! Kul saker som jag lärt mig med säsongerna är iallafall vad jag ALLTID önskar att jag tog med mig men som jag alltid glömmer. I år tar jag med mig alla de sakerna. Här kommer listan på de absolut nödvändigaste men som man ändå aldrig tar med. Obs obs utan inbördes ordning (allt är på plats nummer ett)

- en förgrenare. I alla lägenheter jag har bott i utomlands har jag liksom alltid fått krypa runt på golvet i århundranden innan jag hittar ett eluttag. Ett. En förgrenare bara måååååste man ha! ju! 

- ögonbrynsfärg. Det finns liksom inte i södra Europa. Och, jag är jätteljus (= inga ögonbryn) så jag har bunkrat upp. Om jag får övervikt på bagaget är det definitivt ögonbrynsfärgen. Jag åker inte utan den. 

- toalettpapper. En rulle. Been there done that haha... glömmer aldrig när jag kom till Grekland. Bodde verkligen på landsbygdens MAMMA + det var sen kväll. Jag hade kunnat offra allt annat bagage för en toarulle just då. Say no more say no more. 

- En hårddisk med filmer. Ofta är ju internet himla dåligt där jag bor och även om man bor på semesterdestinationer så är det ju verkligen knappast så att man lever life varje dag (så om jag får det att verka så: det är lögn), och många kvällar kör man ju lite slö-film-tittande i sängen. Jag är redo för det nu med ett helt bibliotek att välja bland. Det var jag inte i vintras. Jag har sett Harry Potter nummer 3 på repeat bokstavligen från november till mars. Jag vågar säga att jag kan replikerna hyfsat. Sen fick jag äntligen en ny film att växla mellan. Lejonkungen. På tyska.

Ja så jag är redo. En hel resväska FÖR redo. Ni ska se mig när jag åker ut på destination. Ska se om jag kan få till en bild imorgon. Två stora resväskor + en liten. Och handbagage, då. "1 pice/passager" står det på flygbiljetten. Living on the edge minst sagt. 

Nej men, på riktigt, det känns lite tråkigt att lämna igen. Hela mitt liv går ut på att säga hejdå just nu. Kram och hejdå. Och sen träffar jag nya polare som jag måste säga hedjå till, också. Och så går det runt. Men, det är ett val jag har gjort och någonting som kommer med den här livsstilen. Det är svårt att undvika ju. Jag hoppas bara på att få ha alla vänner och alla jag gillar samlade under samma tak någon gång. Det vore nästan omöjligt men det vore fint. 

Undrar hur Italien kommer behandla mig. Jag är lite nervös tror jag. Undrar om jag kommer få livets finaste sommar. 

Det fina är att ju att sånt vet man aldrig fören efteråt. 

Let’s!
Go & gla. Jobbar som reseledare och lever italy-life över sommaren. Jobbar som frilansskribent och fotograf också någonstans mitt i mellan. Här ventilerar jag vardagen med allt vad det innebär och inte innebär och skriver mest för att kunna se tillbaka på dagarna som gått när andra dagar har kommit. Häng med. <3